Okej? 20 år efter att vi senast hörde något från Pink Floyd dyker ett nytt album upp från ingenstans. Det är inte för inte som varningsklockorna börjar ringa. Speciellt med tanke på att de två studioalbum som den David Gilmour-ledda versionen av Pink Floyd har släppt ifrån sig inte ens varit i närheten av bandets glansdagar på 1960- och 1970-talet. Dock är överraskningarnas tid bevisligen inte över, för "The endless river" är riktigt trevlig lyssning. I stort sett är skivan helt instrumental - bara sista spåret "Louder than words" innehåller sång – vilket faller sig rätt naturligt då musiken bygger på bortgångne keyboardisten Richard Wrights idéer och inspelningar som lämnats sedan bandets senaste skiva "The division bell" från 1994. David Gilmour har också varit tydlig med att skivan ska ses som en hyllning till Richard Wright och att albumet är det sista materialet som kommer släppas under namnet Pink Floyd.
Visst, det är kanske inte intressant rakt igenom men stundvis återfinns den där fina Pink Floyd-känslan som inte går av för hackor. Svävande symfonisk rock med oändligt djup och melodier att försvinna i. "The endless river" är en fin och värdig avslutning på Pink Floyd.
Dennis Fahlgren