Försvunnen. Ben Affleck spelar den äkta mannen som upptäcker att hans fru är försvunnen i ”Gone Girl”.
Det finns ett stortproblem med att recensera filmer som ”Gone Girl”. Det gäller nämligen att inte avslöja för mycket av handlingen. Det är nämligen den överraskande intrigen som är den stora styrkan med produktionen.
Nu finns det naturligtvis dem som läst boken först. Gillian Flynns roman med samma namn är en bästsäljare.
Men jag tror inte heller att fansen till Flynn blir missnöjda. Regissören David Fincher är sällsynt duktig på att skapa dramatik i sina filmer. Vem har glömt den konstnärliga spänningen i till exempel ”Seven”?
Det handlar omNick Dunne som kommer hem en förmiddag och upptäcker att hans fru är försvunnen.
Han ringer direkt polisen eftersom det finns tecken på att ett våldsbrott begåtts.
Nick Dunne är på ytan en sympatisk man, vill väldigt gärna vara populär, men det känns som att han inte kör med öppna kort.
Hans hustru Amy, kände som Amazing Amy, får vi också lära känna genom återblickar i det som från början var en så fantastiskt fin kärlekshistoria med en personkemi som sprakade av passion.
Mer skriver jag inteom själva historien men det finns många överraskande inslag som kommer fram under den pågående utredningen.
Ben Affleck tycker jag ibland varit lite tråkig. Men här har han fått en roll som passar honom alldeles utmärkt. Han ger Nick Dunne en personlighet som varken är svart eller vit.
Rosamund Pike är lika bra som Amy Dunne. En intelligent kvinna som har mörka, men dolda, sidor i sin identitet.
Det hela blir också än mer skruvat eftersom Nick Dunne har en tvillingsyster som står honom väldigt nära. Carrie Coon spelar henne med en känslosam glöd.
