Spelbräde. Olivia Cooke söker kontakt med andevärlden i ”Ouija”.
Ouija är ett spelbrädesom ibland påstås locka fram andar. Och eftersom det här så här i halloweentider är en skräckfilm så är det förstås onda gengångare det handlar om.
Det börjar med att Laine och hennes kompis Debbie som små flickor leker med brädet och skrämmer varandra. Men inte hittar några kopplingar till det övernaturliga.
När de är lite större har Debbie blivit lite hemlighetsfull och när hon lämnar jordelivet kör Laine igång med en egen undersökning. För det är ingen naturlig död.
Meningen med skräckfilmerär förstås att vi ska bli rädda. Jag kan inte påstå att jag blir det någon gång.
Vi får se allt det vanliga i genren. Lampor som börjar blinka, dörrar som slås igen och trappor som knarrar fastän det inte finns någon där. Åtminstone inte någon levande …
Att det handlar om något i det förflutna är också ganska lätt att räkna ut. Onda varelser finns ju bara i hus som hemsöks av ruskiga händelser.
Jag kanske låternegativ nu och sanningen att säga så känns det här mest som en b-film. Något vi sett förut och jag behöver inte ens kontakt med andevärlden för att räkna ut hur det ska gå.
Däremot är det kul att Olivia Cooke i huvudrollen som Laine verkligen får visa att hon är en tuff tjej som inte behöver hjälp av pojkvännen för att klara sig ur knipor.
Annars brukar ju unga kvinnor mest få agera skrikande fegisar i den här genren.
Utan att avslöja för mycket så öppnas det förstås för en fortsättning. Numera får aldrig någon demon vila i frid. Vilket jag däremot tycker att filmen ”Ouija” borde få göra.
