Olov Antonsson, från Skråmträsk, följer upp den hyllade debuten med "Vagabondhjärta".
Ett Skellefteå dränkt i regn, vykort från ett grönskande Nordanå och en kärlekssång till Johanna i parken. När Olov Antonsson, uppvuxen i Skråmträsk, släppte sitt första album under eget namn stod han stadigt med ena foten vid Tvärån i Umeå, och den andra längsmed Skellefteås gatstenar. Tre år har gått sedan första fullängdaren, och nu släpper han albumet "Vagabondhjärta".
– Jag började egentligen jobba med det snabbt efter det första, men jag lät det ta tid. Jag ville att det skulle kännas klart och rätt, säger han.
Olov Antonsson har en musikbakgrund i bandet Cocoanut Groove, men växlade för första gången till svenska på debuten "Nere och ute och AC län". Då var det något som föll på plats, i både uttryck och känsla.
– Jag insåg att jag trivdes med att göra musik på det sättet, och med de personerna jag samarbetade med.
Ett album om att växa upp – så beskriver Olov Antonsson senaste släppet.
Precis som titeln skvallrar om var "Nere och ute i AC län" närmast en vibrerande kärleksförklaring till ungdomsåren i Skellefteå och Umeå, medan "Vagabondhjärta" rör sig utanför länsgränsen på ett annat sätt.
– Den var nästan som en temaskiva, med en så tydlig koppling till geografiska platser. Jag ville inte upprepa det, jag ville röra mig vidare. Annars finns det en risk att jag bara blir Västerbottenssångaren. Men jag tycker mycket om musik med platsreferenser, så en del av det finns kvar, säger han.
Om "Nere och ute i AC län" var en nostalgisk skildring av en tonårstid i Skellefteå, och att vara ung vuxen i Umeå, är "Vagabondhjärta" snarare berättelsen om att växa upp.
– Den handlar om att bli äldre, om olycklig kärlek och om årstidens skiftningar. Vi tänker mycket på det här uppe tänker jag, längtar till våren och sörjer sommaren. En låt har titeln "Slutspel i ungdomen" och det säger ju en del. Om den tidigare skivan var att titta en del i backspegeln, så är denna mer här och nu, säger han.
Den mjuka indiepopen genomsyrar alla elva spåren, med influenser från 60-tal, stråkar, blås och en dos country och folkanslag.
– För mig betyder melodier och berättande mycket. Förra albumet fick fina recensioner och ett väldigt bra mottagande, men jag hoppas att ännu fler lyssnare upptäcker mina låtar. Det hade varit väldigt kul, säger Olov Antonsson.
19 oktober spelar han på Berättarfestivalen i Skellefteå.