"Område med trasiga frukter" ingår i "Skiftande perspektiv".
Kulturens Hus, Luleå, visar till och med 20 maj utställningen, ”Skiftande perspektiv”. Här presenterar Sture Meijer sextiosex verk, målade mellan 1958 och 2017. Samtidigt pågår i Meijersamlingen, Nordanå, ”Att betrakta världen upp och ner”. Det är detta Meijer vill förmedla. Få oss att verkligen se. Byta perspektiv. Vända på invanda tankemönster. Betrakta konsten och omvärlden ur ny synvinkel.
Mötte Sture Meijer i mitten av 1970-talet. Just då var fåglar - främst kråkor - ett återkommande tema. Minns röster om att temat blev uttjatat. Att han borde förnya sig. Vet inte om det var då eller senare han bemötte kritiken med poeten Gunnar Ekelöfs ord:”… jag är en sådan som aldrig blir färdig… En människas förnyelse består nämligen enligt min mening inte i att hennes grundämne, hennes grundupplevelser och grundproblem skulle förändras. Det är hennes inställning till dem som under trycket av skiftande förhållanden förändras. Förnyelse fattar jag alltså som en ständig omprövning av ett och detsamma.”
Sture Meijer ställer just nu ut i Luleå.
När jag går runt i utställningen möter jag en konstnär som är genuint nyfiken. På konsten. På livet. På samspelet människa och natur. En konstnär som planerar nya målningar. Som gör gamla verk i ateljéskrubben ”oroliga”. Där står bilder han tänkt måla över eller förbättra. Kanske sparar han någon viktig detalj. Utställningen i Luleå ger flera exempel. Där förändringsarbetet i några fall pågått i över tjugo år.
När jag går runt i utställningen möter jag en konstnär som är genuint nyfiken.
Sture Meijer är organiserad. En 8-till-5-konstnär. Har fasta arbetstider med avbrott för kaffe och lunch. Som organiserad kan han gripa tillfället och föra in slumpen i måleriet. Han blir klar långt innan vernissagen. Luleå konsthall fick i god tid rumsskisser med alla verk inritade i skala 1:20.På vandringen genom salarna passerar jag perioder och teman från Meijers bildvärld: Gycklare och marionetter. Badare, ryttare och modeller. Fåglar och hundar. Stannar till vid ”Område med trasiga frukter”. Trädgården förvandlad till slagfält. En återspegling av människans dårskap. Målad 1975. Samma år upphör Vietnamkriget.
"Som alla andra" av Sture Meijer.
Återser ”Kråkmannen”. Fågel och människa är ett. Lever i symbios. Bär på ett gemensamt ansvar. Som Sara Lidman skriver ”… det fanns ett sam-vett i naturen som höll ihop allt, att träd, vatten, myra björn ekorre kråka och sork alla visste om varandra?”
Betraktar mannen med kikare i ”Solnedgång”. Hittar han en väg ut ur snårskogen? Anar han en ljusning i väster? Tänker på Eva Zettervalls målning ”Fuck you”. Kvinnan som lägger ifrån sig kikaren, när hon inser att jämställdheten mellan könen inte nått längre. Stannar inför en personlig favorit, ”Som alla andra”. Flickan med hunden. Hunden ett ofta använt attribut i äldre måleri. Statusmarkör. Symbol för trohet. Flickan står stolt, färgstark, som infantinnan i en målning av Velázquez. Här en Kågeflicka som alla andra – med hund. Innan jag lämnar Konsthallen läser jag upprymd citatet av Aspenström Meijer valt som utställningens motto: ”En dåraktig man förundras över det ovanliga. En vis man över det vanliga.”