Per-Olov Enquist har inte bara blivit en av Sveriges mest ansedda författare utan även en röst för sin barndomsby Hjoggböle och trakterna runt omkring. För den som lyckats undkomma det bygger handlingen i ett flertal av hans böcker på lokal historia blandat med fiktion. Vad som kännetecknar Per-Olov Enquists sätt att skriva är just det skickliga sättet han blandar fiktion med sanning på. Det som aldrig hänt känns plötsligt verkligt.
En annan lokal författare med många böcker om livet i norra Sverige på sitt cv är Torgny Lindgren, uppvuxen i Raggsjöliden. Han har tidigare visat en stark ovilja när det gäller att skriva om sig själv men 2010 gavs "Minnen" ut. En bok med ett innehåll som påminner om dagboksanteckningar där läsaren får följa hans liv genom både tragedier och lyckliga stunder. Själv tonar han dock ner boken med att skriva i inledningen att den endast kom till efter tjat från förläggaren.
Även Per-Olov Enquists två senaste böcker, "Ett annat liv" (2008) och "Liknelseboken" (2013) är självbiografiska. I den första boken löper kampen mot alkohol likt en röd tråd medan den senare porträtterar de yngre åren och framför allt förlusten av oskulden.
Antalet framgångsrika lokala författare med en förmåga att lyfta lokalhistorien är många. Anita Salomonsson, som blivit en röst för kvinnohistoria, ger i sin senaste bok "Oloflig beblandelse" (2015) en form av upprättelse till Sara Greta Persdotter. En piga vars liv tog slut på ett skoningslöst sätt vid Bureheden år 1830. Det är bara ett exempel av alla de kvinnoöden hon lyft fram i sina böcker. Öden som annars hade fallit i glömska.
En annan författare som numera blivit en slags ikon för äkta norrländsk stridbarhet är Missenträskfödda Sara Lidman. Hennes böcker var och är än idag en förlängd röst till hemtrakterna, vilket framförallt kommer fram i den så omtalade "Jernbanesviten" (1977-1985).
Även journalisten och författaren Åke Lundgren har gjort litterära verk om den västerbottniska historien. Alla från Skellefteås mest kände burksamlare Burk-Curt till den nu så aktuella Stor-Stina har kommit till liv på nytt tack vare hans författarskap. När manuset till Västerbottensteaterns rekordstora föreställning "S.E.N.S.E" skulle skrivas valde nämligen manusförfattaren att basera det på Åke Lundgrens bok om den storväxta flickan från Malå.
Förutom biografier har Åke Lundgren även skrivit en bok om hembyn Kusmark och nuvarande boplatsen Malå. Just böcker om ens hemby kombinerat med personliga livsöden har fått ett uppsving på sistone. Bara antalet sådana som skickats med en recensionsförfrågan till Norrans kultur- och nöjesredaktion under de senaste åren är rekordmånga. Förfrågningarna kommer vanligtvis från drivna och utflyttade amatörförfattare som vill berätta sin historia. Snart har troligtvis varje by i trakterna kring Skellefteå blivit porträtterad i en självbiografi. Göran Lundin, vid det lokala förlaget Ord & Visor, har inte märkt av någon ökning, men tror att trenden kan bero på två saker.
– Det kan nog ha väldigt mycket att göra med att det är så lätt att ge ut böcker i dag. Många är egenförläggare eller lejer förlag, säger han och fortsätter:
– Sedan är det rent allmänt en väldigt stark trend att skriva om sin barndom och att berätta i jag-form. Den ökningen gäller även författare på elitnivå. Tidigare var det bara avdankade politiker som skrev självbiografier men nu gör allt fler det och sådana böcker säljer väldigt bra också.
För amatörförfattare är det svårt att få sin bok utgiven av ett etablerat förlag. Därför väljer många att skicka sitt manus till företag som trycker boken i önskat antal exemplar. Göran Lundin ser både för- och nackdelar med sådana utgivningar.
– Det gör ju att i princip vem som helst kan skriva en bok och få den tryckt. Jag brukar säga att det är betydligt lättare att ge ut en bok numera, men fortfarande lika svårt att skriva en, säger han.
Vad är nackdelen med att få sin bok utgiven på det sättet?
– Om det fuskas i utförandet så kan det göra att framförallt den språkliga biten blir lidande. På ett förlag blir alltid böckerna genomlästa flera gånger innan de trycks och förläggaren hjälper även författaren att strama till handlingen och med det språkliga, säger Göran Lundin.
Det är betydligt lättare att ge ut en bok numera.