När Jørn Lier Horsts "Jakthundarna" kom ut på svenska 2014 platsade den direkt bland mina favoriter. När nu "Nattmannen" hamnade i mina händer upptäckte jag att jag däremellan har missat tre av hans deckare. Den nyutkomna tog slut alldeles för snabbt, och liksom förra gången gillade jag direkt huvudpersonen, den norske poliskommissarien William Wisting.
Inledningen är väl grotesk. En mycket ung flicka har halshuggits och som avskräckande exempel har hennes huvud spetsats på en påle på torget. Ytterligare ett offer hittas snart och Wisting sliter med att lista ut vad som ligger bakom fallen som verkar ha med varandra att göra. Spåren leder både till narkotikahandel och stulna vapen men vägen fram till lösningen av mysteriet är snårig. Kommissariens orädda dotter är kriminalreporter och ligger ofta steget före sin far i jakten på den hetaste nyheten. Hon utsätter sig för fara och hittar den perfekte informatören i en gammal bekant som känns både farlig och lockande. Relationen mellan far och dotter, Line, är okomplicerad och harmonisk, lite ovanligt i genren! Att Wisting insomnade passionerade sidor vaknar upp mot slutet är mänskligt och hoppingivande.
Det känns som om Jørn Lier Horst skriver med lätt hand, texten flyter bra och trots att han avhandlar svåra ämnen hamnar han inte i nattsvarta avgrunder. Det explosiva och dramatiska slutet är lite för orealistiskt, men det köper jag!
Inger Lundqvist