Hypnos Foto: Max Ljungberg
Med "Cold winds", bandets andra fullängdare, tittar Hypnos långt bak i kalendern. Tidiga Iron Maiden, Judas Priest, Scorpions och Thin Lizzy är bara några av de referenser jag hittar på skivan. Klassisk hårdrock. Dubbla gitarrslingor. Galopperande riff och fjuniga mustascher. Okej, mustascherna vet jag inget om, men ni fattar.
Med detta tar också Hypnos rätt stora kliv bort från den Graveyard- och Witchcraft-skugga som den självbetitlade föregångaren stundvis skymdes av. Ljuvligt snärtiga "I'm on the run" är albumets bästa spår, men det finns inga döda stunder på "Cold winds". Lätt ett av årets bästa svenska hårdrocksalbum.
Dennis Fahlgren
