Conan. Foto: Pressbild
Jag var ingen vän av brittiska doomtrion Conans senaste giv, två år gamla "Blood eagle". Ett album som jag beskrev som ett brummande med trumkomp till. Märk då min glädje när uppföljande "Revengeance" är riktigt trevlig.
Undrens tid är inte förbi. Conan har egentligen inte ändrat något i sin musik, men det värsta brummandet har gett vika för - flämt! - en tydligare ljudbild. Och det gör en hel värld av skillnad.
Läs mer: Här kan du lyssna på skivan
Genast är det roligt att sakta, sakta gunga med i bandets tjärliknande riffkonster. Den brutala tyngd som bandet alltid haft framträder på ett sätt som jag inte kan annat än långsamt förföras av. Att skivans inledande spår påminner om att fastna och kastas runt i en industriell torktumlare tillsammans med ett dussin bowlingklot är i sammanhanget ett väldigt fint betyg. Äntligen, Conan!
Dennis Fahlgren