Swans. Foto: Pressbild Foto: nriko.com.
Michael Gira har inte legat på latsidan sedan han återaktiverade sitt Swans i slutet av 2009. "The glowing man" är bandets fjärde album sedan återkomsten och det 14:e totalt sedan tidigt 1980-tal. Och även om samma sak sagts om alla Swans fyra skivor sedan 2010, så är det först nu det verkligen låter som att hela bandets diskografi samsas på en skiva.
Från urkraften på råa "Filth" och "Cop", gothiga melankolin från "White light in the mouth of infinity" och "Love of life" till det bombastiska anslaget på "Soundtracks for the blind". Alla uttryck smälter ihop under två timmar på "The glowing man". Och det är passande då skivan är den sista för denna inkarnation av Swans.
Här transformeras musiken och byter skepnad med allt från tvära kast till smygande passager som lurar mig till en härlig känsla av trygghet innan jag bokstavligt talat slås till golvet av det som exploderar ut högtalarna.
Titelspåret är nära nog en halvtimme långt och skiftar form ett flertal gånger innan det under den sista kvarten bryter kroppens alla lemmar ur led med den mest simpla men samtidigt obönhörligt svängigaste kombination av bas och trummor som någonsin hörts. Det går inte att värja sig. Tack, Michael Gira. Tack.
Dennis Fahlgren