Skådespelare:Bruce Dern, June Squibb, Will Forte med flera. Regi:Alexander Payne.
Det här är en svartvit och ömsint film om en gammal man, Woody Grant, som tror sig ha vunnit en miljon.
Du förstår säkert. Ett brev från ett företag som försöker att lura de gamla och dementa.
Woody är helt besatt av tanken att bege sig till Lincoln, Nebraska. Eftersom han inte kan köra bil själv blir han stoppad på sina promenader från hemmet i Billings, Montana. Och det är för det mesta sonen David som får de oroliga samtalen från mamma Kate.
Så till slut bestämmer han sig för att skjutsa sin pappa till Lincoln.
Det här är verkligen en skildring från ett USA långt ifrån storstadens stress. Här lever människorna lugnt och stilla, många har fastnat i ett liv som de inte alls önskat sig.
Woody är själv ett exempel. Han har alltid druckit för mycket, han har alltid varit alldeles för snäll, blivit utnyttjad, och vill för en gångs skull bli en människa som andra ser upp till.
Men när nyheten om hans ”vinst” sprids dyker de så kallade vännerna upp igen och vill vara med och dela på pengarna.
Att Woody dessutom har svenska anor kanske också ska berättas. För när släkten samlas så sitter alla tysta och orden är lika få som snöflingorna denna så milda vinter.
Det är ändå två saker jag speciellt gillar med den här filmen.
Dels relationen far-son där hemligheter avslöjas, där de outsagda orden hela tiden ligger som en dimma över förhållandet. Men där ändå finns en kärlek som känns äkta.
Dels skildringen av mamma Kate. En kvinna som upplevs som tjatig men är den som sett till att familjen hållit ihop alla år.
Bruce Dern och June Squibb är också fantastiska som det åldrande paret.
ROGER LINDSTRÖM
