När den norske nationalromantikern Edvard Grieg 1884 skrev sin Holbergsvit (eller ”Fra Holbergs tid” som den egentligen heter) var det för att högtidlighålla att det var 200 år sedan norskdanske författaren Ludvig Holberg föddes. Både Grieg och Holberg härstammade från Bergen, så Grieg åtog sig med glädje uppdraget att förse själva högtidsdagen med musik; dels en kantat för manskör, dels en ”suite i gammei stil”, Holbergsviten. Grieg uruppförde själv den ursprungliga pianoversionen, den betydligt mer spelade versionen för stråkorkester kom ett år senare. Här är det Mats Claesson, docent i modern musikproduktion vid Norges Musikkhøgskole i Oslo, som förpassat Holberg till vår egen tid, men varit originalet trogen. Vad det i stället handlar om är en närmast filosofisk fråga: Vad händer med musikerna i en tid när man med elektronikens hjälp exakt kan imitera en livs levande musiker? För det är precis vad Claesson gjort, ersatt musikerna med maskiner. Och maskiner sätter man inte betyg på, därför blir det heller inga stjärnor. Men det låter bra, och en spännande tanke är det.
När musikerna är maskiner
Låter spännande men väcker en högst relevant fråga och därför blir det inte stjärnor, anser Norrans recensent.
Foto: Norran
Så jobbar vi med nyheter