Ulrika Sparre är aktuell med utställningen "Jag är störst" på Museum Anna Nordlander.
"Jag är stor, jag är stor. Det finns inte någon annan värdig att dyrka än mig själv. Det finns inte någon annan värdig att dyrka än jag." Meningarna kommer under lite mer än två månaders tid att genomsyra Nordanå i form av ett ljudverk – tre gånger per dag kommer den två minuter långa inspelningen att fånga förbipasserandes uppmärksamhet.
Utställningen består av allt från ljudverk till texter.
Tidig vår inkom en ansökan till polismyndigheten: museum Anna Nordlander ville ha tillstånd att spela upp ett ljudverk utanför byggnaden. Norran uppmärksammade ansökan, och debatten kring ljudverkets likhet med böneutrop var igång.
– För mig är verket en lek med ljud, och hur ljud kan vara en förenande kraft. Det handlar inte om ett böneutrop, även om formen till viss del liknar det. Men det är tydligt att det skapar debatt, redan första gången jag visade det för över tio år sedan tolkades det som kunna uppröra troende muslimer, vilket inte stämmer och verket kritiserar väl om något vår egen jag-dyrkande kultur. Nu har debatten skiftat, och istället är det personer på högerkanten som är kritiska och använder det för sina egna intressen, säger Ulrika Sparre, konstnären bakom utställningen "Jag är störst" där verket ingår.
Det är inte första gången ljudverket skapar diskussion. 2007 skulle ljudinspelningen ha premiärvisats på Botkyrka konsthall, men det blev refuserat och visades istället ett par månader senare på galleri Bastard.
– Det har inte funnits en hotbild vad jag vet, men det har funnits en rädsla. Därför är jag glad att det får visas igen, i en tid där det är nästan än mer aktuellt. Det är intressant hur ett verk som har viss likhet med böneutrop blir så kritiserat när det fortfarande finns kyrkklockor, till exempel. Men verket handlar ju inte om någon speciell religion, det handlar om ett sekulärt samhälle där vi kanske främst förenas i tron på oss själva, säger hon.
Förutom det uppmärksammade ljudverket består utställningen av allt från videoverk till textutdrag som bottnar i samma tema – behovet av existentialism och religion.
– Mitt konstnärskap har kretsat kring sådana frågeställningar ända sedan jag gick ut konstfack 2004. I det här samhället är den stora religionen egentligen individualismen och jaget, och vad finns det då egentligen för utrymme för att fundera över frågorna som inte har några svar? Som vår plats i den här världen? Vad som händer sedan? Vilka vi är? Jag skulle vilja säga att arbetet med att undersöka olika samhällens trosföreställningar har gjort mig ganska cynisk.
Textrader från religiösa verk, där ord som "Gud" och "Jesus" bytts ut till "Jag", kommer också att synas runt om i stadsrummet.
– Kanske får utställningen någon att reflektera över sin plats i världen och samhället. Det hade varit fint, säger Ulrika Sparre.