Foto: Owen Sweeney.
2013 var inte ett bra år för de stilbildande thrash-veteranerna i Slayer. Först dog bandets gitarrist och huvudsakliga låtskrivare Jeff Hanneman i sviterna av sin alkoholism, och redan några månader senare lämnade bandets trumslagare, tillika en av metalvärldens största trumlegendarer, Dave Lombardo, bandet efter ett kontraktsbråk. Ledtråd; han ville ha mer stålar, de andra gubbarna sade nej.
Efter Jeff Hannemans död valde bandet att fortsätta och deras andra gitarrist Kerry King tog på sig ansvaret att skriva musiken inför detta nya album. Dessutom klev Paul Bostaph, som varit medlem under större delen av 1990-talet, upp på trumpallen ännu en gång. Var detta så värst klokt?, frågar jag mig själv när jag lyssnar på "Repentless", Slayers elfte album. Nej, inte direkt, är det tråkiga svaret.
Låt efter låt passerar och det enda som slår mig är hur otroligt mycket Slayer lyssnat på Slayer. Kerry Kings dödstråkiga återvinningsriff passar förvisso perfekt med Paul Bostaphs livlösa trumspel, men att höra hur Tom Araya närmast pliktskyldigt gäspar sig igenom albumet med självkopierade fraseringar gör att jag mest skruvar på mig obekvämt. Det finns förvisso små strimmor av hopp, men detta duger inte. Skärpning, Slayer!
Dennis Fahlgren