Musikanteri på hög nivå

Violinisten Nils-Erik Sparf kommer från en spelmanssläkt i Rättvik i Dalarna. Hans pappa var ingen mindre än den berömde spelmannen Sparf-Anders. Skulle vilja säga att hans musikaliska bakgrund märks. Som här när han tar sig an Wolfgang Amadeus Mozarts fem violinkonserter, enligt senare forskning komponerade mellan 1773 och 1775. Framför allt i solokadenserna möts lyssnaren av ett sprudlande, lyckligt flöde av toner, här får den charmiga lekfullhet som man så ofta möter i folkmusiken fritt spelrum. Det handlar om musikanteri på hög nivå. Däremot känns orkestersatserna och Sparfs solospel inte riktigt lika övertygande. De små och lite större förskjutningarna i tempo och betoning gör att det där självklara flödet som är så utmärkande för Mozarts musik inte alltid känns självklart. Violinister som Arthur Grumiaux (Philips) och den betydligt senare Julia Fischer (PentaTone Classics) har flödet, men är kanske inte lika spännande. Till slut handlar det om tycke och smak. Själv vill jag inte vara utan någon, alla tre har kvaliteter som kvalificerar dem för vilken skivsamling som helst.

Foto: Norran