Motståndets konst har intagit Boden

Konsthallens glasdörrar spärras av kravallpolis med sköldar. Verket föddes under en aktion i Moskvas tunnelbana. Vi tränger oss in i den fullpackade entrén där en traditionell invigning tar vid. Tal som den här gången skiljer ut sig. Om konstens betydelse för att skapa ett gott samhälle. Om behovet av möten mellan närmiljön och världen utanför.

Havremagasinet är en institution med tydligt uppdrag. "Havremagasinets viktigaste uppgift är att skapa förståelse för olika kulturer och skapa en dialog för en framtid i samförstånd". Att detta är ledstjärnan har konsthallen visat sedan projektstarten 2010. Även denna gång bjuds besökarna på två utställningar. Den lokala "Efter Bodenskolan" möter den ryska Pussy Riot.

Utställningens curator, Andrei Erofeev, greps efter att 2007 ansvarat för utställningen "Förbjuden konst" på Sacharovcentret i Moskva. Andrei Erofeev dömdes för att ha "kränkt ortodoxt troendes religiösa känslor". Han frilansar nu som internationellt erkänd curator. Till Havremagasinet har han valt verk av ett 40-tal konstnärer och konstnärsgrupper.

Utställningen upptar fyra av sex våningsplan. Varje rum med sitt tema: Skratt – Galenskap - Konstnären som vittne - Konstnärer bland demonstranterna – Burlesk - Performance som chockverkan - Med gycklet, leken och ironin som vapen – Publiken som medskapare.

Tre videor med Pussy Riot visas i en egen avdelning. Deras första performance på Röda Torget. Sotji-OS, då Pussy Riot angreps av en grupp kosacker. Händelsen gav utställningen dess namn. Videon "Guds Moder, kör bort Putin!". En aktion som aldrig (!) ägt rum. Inslaget filmades i två olika kyrkor. Den klippta och redigerade versionen lades senare ut på nätet och ledde till fällande domar mot gruppens medlemmar.

Hela utställningen är en katalog över konstnärlig finurlighet gentemot maktfullkomlighet och maktmissbruk. Folksagans klipska pojke mot den dumme jätten. Den visar hur välplanerade aktioner undergräver auktoritet, gör myndigheter osäkra, får dem att tappa ansiktet. Visar hur maktens fasad spricker, när den utsätts för gyckel och skratt. Här finns "Marsch mot bastarderna". Ett projekt i gränslandet mellan konst och demonstration, marschen genomfördes i Moskva januari 2013. Flera tusen demonstranter tågade i protest mot dumans beslut att förbjuda adoption av ryska barnhemsbarn till USA. Där plakaten med dumaledarnas porträtt efter avslutad demonstration stoppades i sopcontainrar.

Här finns verket McLenin's med Lenin i McDonalds logo. Här finns återkopplingen till rysk historia och ikonografi i "Brinn, o brinn mitt ljus". Där den heliga treenigheten representeras av Pusjkin, Kristus och Putin. En kommentar till Kremls program att förena kultur, religion och stat. I samma tradition står "Pussy Riot-ikonen". Maria iförd Pussy Riots välkända balaclava.

Vernissagedagens flitigast använda verk var "Mask-show". Där besökarna stundtals köade för att få prova politikermasker inför kameran. Ett inslag som torde bli utställningens mest nätspridda.

Åter till Pussy Riot, som startade med projektet "Konsten att kyssa en polis" i Moskvas tunnelbana. Deras framträdanden, som gycklar med makten på gränsen till galenskap, har rötterna i medeltida karnevalstraditioner. Liksom då straffas gycklarna med piskrapp. Precis som då viner kosackernas piskor med myndigheternas tysta godkännande.

Lena Jonson, före detta kulturattaché i Moskva, en av utställningens dörröppnare, sammanfattar: "Motståndets konst är inget vapen som dödar. Den är mycket farligare än så för makthavarna … den får människor att i detta fall le och kanske tänka om".

Harald Larsen