Titel: Pappaklausulen
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Förlag: Albert Bonniers förlag
"Pappaklausulen" är ett tragikomiskt relationsdrama för alla föräldralediga hjältar och handlar om en pappaledig man med två småbarn.
Han har ett komplicerat förhållande till sin egensinniga pappa som endast är i Sverige en gång i halvåret. De har ett avtal, en pappaklausul, som sonen är missnöjd med. Relationen dem emellan har formats av svek och skuld. Fadern kräver service när han kommer och sonen har svårt att sätta gränser för faderns krav.
När en dålig dag börjar kl. 04.10 och en bra kl. 04.30 utmanar sömnbristen även kärleksrelationen med konflikter kring vardagens små beslut. Romanens personer har inte namn utan benämns som de förhåller sig till varandra – en son som är en pappa, en pappa som är en farfar, en dotter som är en mamma.
Dramats gestaltas ur de olika personernas perspektiv, även ettåringen ger sin bild. Småbarnsförälderns stress visualiseras i språket, med korta avbrutna satser och flöden som ger en stark igenkänningsfaktor. Hur är man en bra pappa? Hur hanterar man alla otillåtna känslor, där lusten att ta till manlighetens klassiska benägenhet för våld och flykt finns under ytan? Sonen som är en pappa kämpar med otillräcklighet och behöver beröm även när han tömt diskmaskinen.
Som en mamma som också är en farmor hade jag väldigt roligt under läsning och särskilt glad blir jag över att nya generationers män gör sin erfarenhet av ett jämställt föräldraskap till litteratur.
Maria Eriksson
Titel: Kvinnors liv
Författare: Alice Munro (översättning: Rose-Marie Nielsen)
Förlag: Atlas
Nobelpristagaren Alice Munros enda roman, ”Kvinnors liv” beskriv som en fiktiv, påhittad, självbiografi om resan in i vuxenlivet. Boken kom ut 1971 men finns nu för första gången översatt till svenska.
Berättelsen känns självupplevd, fylld av händelser utan förskönande omskrivningar. Det är 1940-tal när Del som barn bor på landet i Ontario och så småningom flyttar in till staden med sin mamma som hon skäms för. Mamman försöker höja sig över den som hon anser obildade omgivningen, väljer sina ord väl och kuskar runt för att sälja uppslagsverk till bönderna. Det går inte så bra. Ännu värre tycker Del det är när mamman dyker upp i skolan för att sprida kunskap om födelsekontroll.
Från att som liten vällustigt peta på en död ko går hon många år senare skenheligt till kyrkan bara för att bli iakttagen och beundrad som en god människa. Munro utelämnar inga pinsamheter när vi får läsa om Dels väg till vuxen kvinna. Svett, menstruationer, fantasier, religiösa funderingar och en synnerligen realistisk beskrivning av sexdebuten är rättframma skildringar där igenkänningsfaktorn är stor.
Människorna i hennes omgivning är levande, mänskliga och utelämnade. ”Kvinnas liv” är ett tidsdokument fyllt av iakttagelser, ett myller av små saker som känns nära och riktiga i sin vardaglighet. Allt detta gör romanen fascinerande, utan stora åthävor och utan dramatik. Den bara är, som ett liv kan vara.
Inger Lundqvist
Titel: Namnens hus
Författare: Colm Tóibín (översättning: Erik Andersson)
Förlag: Norstedts
"Orestien" är ett klassisk grekiskt drama som ständigt tolkas, senast i norr i operan ”Elektra”, Norrlandsoperans stora satsning under kulturhuvudstadsåret, där blodet flödade över scenen. När dramat börjar har kung Agamemnon problem med vinden. Han ska strida i det trojanska kriget för att rädda sköna Helena och därför behöver han beveka gudinnan Artemis, som han förargat. Han dödar sin dotter Igfenia som ett offer till sin hustrus Klytaimnestras fasa. Hon hämnas genom att själv döda honom vid hemkomsten och i maktspelet tillsammans med sin älskare förs sonen Orestes i väg till okänd plats i skogen.
Elektra sörjer sin far och planerar hur hon ska döda sin mor som hämnd.
Vad har flera tusen år gammal dramatik att säga oss idag? Tóibín lyfter fram moderskapets problematik, syskonrelationen, religiösa idéers påverkan och att stabil makt inte skapas där intriger gror. Han låter Klytaimnestra, Elektra och Orestes berätta sina egna versioner. Klytaimnestra kommer till insikten att det inte finns några gudar, vinden vänder när den vänder. Gudarna är mänskliga påhitt.
Tyvärr leder hennes rättmätiga vrede över kungens handlande bara till att hon själv blir en tyrann. Orestes öden tillsammans med sin vän Leander när de kämpar för att överleva i en hotfull miljö är fin och där får också bokens titel sin förklaring. Tóibíns tolkning är en stilsäker och modern version av klassisk kultur som är lätt att ta till sig,
Maria Eriksson