Stort beröm. Norrans recensent berömmer Vera Vitali för sin insats i ”Min så kallade pappa”.
För många barnär det traumatiskt att växa upp med en frånvarande pappa. Det är vad Ulf Malmros tagit fasta på i sin senaste film ”Min så kallade pappa”.
Malin är en lärarinna, höggravid, som blivit djupt sviken av sin biologiska far under barndomen.
När han nu ska bli mamma påverkar det hennes liv på ett negativt sätt. Förhållandet med pojkvännen är ansträngt. Han har svårt att leva upp till sin papparoll och frågan är hur de ska göra med sina liv?
För Malin blir beslutetatt söka upp sin pappa Martin som visar sig vara en helt odräglig och självupptagen skådespelare.
Fast livet kommer ikapp även honom när han drabbas av en hjärnblödning, minnet försvinner, och hans enda anhöriga är just Malin.
Jag måste erkänna att jag blir berörd av berättelsen sett ur Malins perspektiv. Jag sitter och frågar mig själv om hon verkligen ska ställa upp för en människa som varit så egoistisk under hela sitt vuxna liv. Jag känner hennes frustration och där tycker jag att Malmros verkligen lyckats skapa en inre spänning som också når ut till oss som tar del av berättelsen.
Det beror naturligtvisockså mycket på Vera Vitali som spelar Malin. Hon lyckas förmedla både den ilska och den kärlek som finns inom henne. Det finns inte minst några scener från klassrummet som berör.
Michael Nyqvist är också en mycket duktig skådespelare. Men jag tycker att hans roll blir lite för stereotyp. Hans roll känns mer som en karikatyr av en motbjudande karl än en människa.
Henrik Dorsin är specialist på att spela obehagliga töntar – han får göra det nu också.
