"Birds n' shoes". Foto: Emilie Sjölund.
MariaTherese Bygdins tavlor kräver en längre stunds betraktande. Inte minst då motiven består av åtskilliga dimensioner, lager på lager-tekniker och grafiska former. Själv säger konstnären att hennes konst inte går att kategorisera in i en viss målarstil, utan i stället gör hon det som känns rätt för stunden.
– Jag gillar att testa mig fram. Just till den här utställningen har jag valt mycket färg, men det viktiga är ändå att jag gör det som jag tycker om själv. Jag målar ju för min skull, säger MariaTherese Bygdin.
Det är lätt att hitta symbolik i MariaTherese Bygdins tavlor. Texter som nästan blivit övermålade och just och pass går att läsa är en återkommande detalj och likaså triangeln.
– Jag börjar ofta med att skriva något på duken för att få en känsla, men sedan är det inte alltid så säkert att texten syns när tavlan är färdig, förklarar hon och fortsätter:
– Jag skulle säga att formerna kommer sist av allt faktiskt.
Just att påbörja en ny, helt tom duk brukar många konstnärer beskriva som det svåraste stadiet i måleriet. Men för MariaTherese Bygdin finns det väldigt sällan någon tvekan.
– Jag tycker om att förstöra duken och "öppna upp den". Sedan är det aldrig några problem att börja måla. Min son Alfred har fått vara med och påbörja en duk också genom att skriva sitt namn på den, säger hon och ler.
Hur skulle du beskriva dina tavlor?
– De är lättsamma och väldigt färglada. Sådan man blir glad av att titta på. När jag ser utställningen framför mig så måste jag också erkänna att jag blir berörd över hur fin den blev.
De är lättsamma och väldigt färglada.
"Peak passion mountain love no 12 – lilla rosa räven". Foto: Emilie Sjölund.
"Please touch the art". Foto: Emilie Sjölund.
Favorit. "Jag är väldigt förtjust i trianglar. Det är en form som ofta förekommer på mina tavlor", säger Maria-Therese Bygdin. Här framför tavlan "Alfred" som hennes son fick påbörja. Foto: Emilie Sjölund.