Chico, Groucho, Harpo och Zeppo 1930.
Någonstans, inlåst på Universal finns ett filmmanus baserat på bröderna Marx liv. Det skrevs i slutet av 90-talet av Scott Alexander och Larry Karaszweski. Om namnen är vagt bekanta är det förmodligen för att de rönt framgångar med miniserien ”The people vs. Oj. Simpson”.
Scott Alexander berättar i ”The Marx brothers counsil podcast” varför deras manus aldrig filmatiserades. Han talar om finansiering, fem bröders liv ska skildras i flådiga miljöer. Lägg därtill en enorm ensemble med ett fruar, barn och kollegor. Och där kom man till nästa problem. Att hitta rätt skådespelare var svårt. De kom så långt att det hölls auditioner och Sasha Baron Choen förkroppsligade tydligen Groucho. Men det var, enligt filmbolaget, inget namn att locka en storpublik med.
Så manuset lades undan.
Nu tycker jag att det är dags att damma av det. Filmen om "Helan och Halvan” gick bättre än väntat, tv-serien "Feud” om Bette Davis och Joan Crawford och den kommande filmen om Judy Garland visar att det finns intresse för det gamla Hollywood.
Manuset bör dock få samma behandling som OJ-rättegången. Bröderna Marx historia är ju som gjort för en serie i fyra delar.
Del 1. Barndomen i New York. Bröderna lever fattigt, sysslar med småstölder och lär sig spela instrument. Vi introduceras till mamma Minnie, en drivande kraft som knuffar sina pojkar mot framgång.
Del 2. Vaudeville-åren. Från att spela på skumma teater med märkliga shownummer utvecklas brödernas samspel och de blir framgångsrika på scenen. Gummo hoppar av.
Del 3. Filmframgångarna. Bröderna blir stjärnor och frotterar med kändisar, Harpo hänger vid det berömda runda bordet på Algonquinhotellet och fruar avlöste varandra. Zeppo hoppar av.
Del 4. Groucho blir tv-stjärna. De andra varvar pension med ett och annat uppträdande och hjärtinfarkter. Tårdrypande scener när en efter en trillar av pinn från 60-tal till 70-tal.
Den främsta anledningen att filmatisera detta är dock att jag verkligen vill se det.