Malå, sent 80-tal. På tv:n visas – som så många andra eftermiddagar – kultserien "Dallas". Sjuårige Hans Lundgren kommer ihåg hur de första tonerna till intromusiken började ljuda, och hur han direkt satt bänkad.
– Det började ju på något sätt där, med "Dallas". Jag förstod ingenting av själva serien, men ville alltid se introt. Där insåg jag att jag älskade musik till bilder, och känslan det förmedlade, säger han.
Sedan dess har en framtid inom musiken varit given, men det var vid 15-årsålder som han han konkret formulerade tanken. Efter att ha sett "The Rock" med musik av giganten Hans Zimmer ställde han sig frågorna: vad är det här? Och hur bär jag mig åt för att jobba med det?
– Det är en lite udda inriktning inom musiken, men jag kände att det var det jag ville göra. Sedan fortsatte jag på det spåret, från estetprogrammet med inriktning musik i Skellefteå vidare till olika folkhögskolor för att till slut komma in på Kungliga musikhögskolan i Stockholm, säger han.
Hans toner har hörts i allt från populära tv-serien "Portkod 1321" till filmen "Rum 213" och sjunde december är det dags för nästa stora projekt att visas för allmänheten. Då är det nämligen premiär för stora svenska actiondramat "Operation: Ragnarök".
– Det känns fantastiskt och väldigt spännande. Jag har varit involverad i filmen sedan 2012, så det känns väldigt kul att det äntligen är klart, säger han.
"Operation: Ragnarök" skildrar ett Landskrona i karantän, efter att en oförklarlig smitta börjat förvandla människor. I krigszonen kämpar två familjer för sin överlevnad – och det visar sig att de är några av få som inte smittats. Men hur översätter man sådan atmosfär till toner, egentligen?
– Jag tycker om att komma in redan i manusstadiet, och sedan handlar det mycket om att se scenerna utan musik och känna efter själv vilken typ av stämning som ska förmedlas. Det blir en resa inom sig själv, vad känner jag för musik när jag tittar på scenerna? Ska det var lugnt och stilla eller snabbt och rytmiskt? Jag skulle beskriva musiken i "Operation: Ragnarök" som storslagen, mörk men också med stunder av kärlek.
Det är också där – i de stora känslorna – som tjusningen med filmmusiken finns, menar Hans Lundgren.
– Det är något väldigt dynamiskt och levande med den typen av musik, långt ifrån mallen som många låtar följer. Här får jag istället måla med hela paletten, jag får tillfälle att vara stor och episk men också långsam och nyanserad. Det bästa är när jag känner att jag fått till det lilla extra, att jag lyfter scenens känsla och knyter ihop stämningen. Det är fint, säger han.