Magnus Ericsson: Youtube – en guldgruva för musikälskaren

Lära sig spela musik? Instruktioner finns på Youtube, skriver Magnus Ericsson.

Lära sig spela musik? Instruktioner finns på Youtube, skriver Magnus Ericsson.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Kultur och Nöje2019-08-16 18:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
undefined
Lära sig spela musik? Instruktioner finns på Youtube, skriver Magnus Ericsson.

Vissa kvällar är bara en transportsträcka. Vad än dagen varit så har den uppenbart varit lite för mycket och det enda som är realistiskt att orka med är att vegetera. I väntan på sömn och en ny dag. Möjligen låter det aningen dystert, men det bjuder jag på. Överallt tycker jag mig höra att jag borde ta vara på varenda dag här på jorden. Det känns aningen kravfyllt. Jag är inte på humör för att ta vara på en endaste sekund. Vill bara slösa bort resten av min vakna tid på Youtube. Det är lagom. Inte som att se en film eller en serie, där det krävs någon form av engagemang. Tuben är slit och släng. Precis perfekt för en transportsträcka.

Det dröjer inte särskilt länge innan jag hamnar mitt i ett klipp med en snubbe som visar hur man spelar The Stone Roses "Waterfall", en av mina absoluta favoriter. Den unge jag, när jag just börjat lära mig spela gitarr, skulle ha dödat för att kunna spela den. Men så blev det inte. I stället började jag skriva egna låtar, för jag var för dålig för att klara av att spela andras. Det blev bra det också. Men denna kväll är det dags; nu skall jag lära mig spela den.Den är inte direkt ursvår, men jag ler ändå som ett fån när jag fattat galoppen. Känner mig bäst. Det blir fler ”drömlåtar” jag lär mig därefter. Den unge jag inuti mig är överlycklig och nu känns kvällen snarast för kort. Tuben är fantastisk! Det bästa som uppfunnits sedan skivat bröd och diskmaskinen. Någon lika ung som jag var och som vill lära sig spela sin favoritlåt i dag kan bara söka reda på en video och med lite gnet så är saken biff. Den unge jag är avundsjuk och suckar.

Men möjligen var det avsaknaden av denna lyx som gjorde att jag kämpade så hårt som jag ändå gjorde? Kanske skulle jag aldrig ens känt behovet av att göra egen musik om jag hade haft det så här väl förspänt?