Hur ser egentligen de olika partierna på kulturen?
Lördag i landet Kaos. Man skulle kunna tro det i alla fall. Det är ytterst oklart vem som kommer styra riket framöver, men oavsett så verkar kunna bli en rätt ny situation, kanske med helt nya konstellationer. Vad kommer det då betyda för kulturen? Vad tycker partierna? Först och främst ska jag konstatera att kulturen varit en ganska lågt prioriterad fråga i valkampanjerna. Men i lokalt har den varit på tapeten i form av kulturhuset. På nationella planet har det dock varit i princip knäpptyst. Man får rota runt i valmanifesten för att hitta något om synen på konst, dans och musik. Ett helt kompisgäng tycker att kulturen ska vara fri och inte styrd av politiker. De mörkröda tycker att det är en ren demokratifråga. De största säger att det är en välfärdsfråga.
Nationalisterna tycker att vi ska ta fram en svensk kulturkanon och att den sedan skall läras ut i skolan. Maskrosen säger att konsten och kulturen stimulerar det kritiska tänkandet. Alla tycks överens om att kultur är något viktigt, även om man genom tidigare handlingar och uttalanden sett hur begreppet innebär ganska olika saker. Med Alliansen vid makten avvecklades konstnärslönen och de hävdade att det var en restprodukt av flum från 70-talet. Om man inte kunde livnära sig på sin konst fick man skaffa sig ett jobb.
Istället förlitar sig konstnärer numer på stipendier för att ha en någotsånär garanterad grundinkomst. Ofta kategoriseras kultur som det vissa kallar ”finkultur”, som symfoniorkestrar, opera och balett. Sådant som är mer progressivt kallas flum.
Musik som har en kommersiell potential, hur än osannolik den än må vara, räknas inte riktigt som kultur i den bemärkelsen. Men även om alla är överens om att kultur är viktigt så är vägen framåt väldigt oklar. Som resten av den politiska situationen i landet Kaos.