Idag lär sig barn om källkritik i skolan, men var lär sig alla medelålderns tanter och farbröder det?
Det är så mycket snack om att sociala medier fördummar oss, att de är ett hot mot demokratin. En del av det må vara sant, men samtidigt finns det nya vägar att nå fram med sanningar som den rådande ordningen helst skulle vilja se gömda. Förra veckan skrev jag om den holländska historikern som tog bladet från munnen och hängde ut hyckleriet bland de mäktiga på Davos-konferensen.
Ytterligare ett bevis på att sociala medier kan sprida sådant som de styrande helst skulle kväva, är en video av den politiska uppstickaren Alexandria Ocasio-Cortez när hon fullkomligen styckmördar det amerikanska systemet runt regler för kampanjbidrag till politiker. Hon gör det genom en serie ja och nej-frågor till en en expertpanel. Det är vackert. I slutändan bekräftar panelen att det knappt finns några etiska regler eller ens lagar som dikterar hur en sittande president kan stifta lagar som enbart gynnar stora finansiärer av dennes valkampanj och inte det folk vars intressen han valts att företräda. Hon avslutar med slutsatsen att hela systemet är trasigt. Jag delade ganska omgående videon.
Så här kan sociala medier fungera. Men det gäller att vi alla ser till att ständigt ifrågasätta det vi läser och ser. Det är inget nytt i det påståendet, men inte mindre sant för det. Barnen får lära sig det i skolan numer. Var lär vi medelålders farbröder och tanter oss det? Oron jag känner är att det helt enkelt är för jobbigt för rätt många att bemöda sig att söka upp fakta och bilda sig en egen uppfattning. Inget nytt här heller egentligen. I soffan, efter jobbet, maten lagad och äten, när man skjutsat och hämtat barnen, hjälpt dem med läxorna, städat och tjafsat – orkar vi något annat än halvligga i soffan framför Melodifestivalen och vakendrömma om en enklare, mindre komplicerad samtid?
Kämpa Svensson!