Foto: Matthias Schrader.
Det var första dagen på sportlovet och jag hade för en gångs skull tagit ledigt för att kunna vara med barnen (innan de blir för stora och inte längre vill veta av mig). I solskenet åkte vi ut till Bjuröklubb och åt varsin bulle uppe bredvid fyren. Det gick se öppet hav. Åter i bilen, på vägen hem, informerade radion om att det skulle tutas strax, som det brukar göra första måndagen i månaden när larmen på hustaken drar igång. Sonen, som är tretton, började inte helt orelaterat prata om att han hört att värnplikten skall återinföras. Han tyckte det var knäppt att måsta slösa bort tid på att lära sig kriga. Dottern, som är nio och just nu älskar kamouflagetröjor, tyckte att det lät schysst med att tjejer nu också skulle mönstra. Vi pratade lite om hur det var när jag var liten och hur vi brukade leka krig i skogen mellan Mynt- och Krongatan, om att barnen då ofta var rädda för atombomber och ryssen. Det lät som stenåldern.
Åter ute på E4:an och när vi började närma oss Bureå dånade det till och ett stort, grått propellerflygplan flög över vägen, i riktning mot Falmark. Några markeringar gick inte att se. Barnen lade omedelbart fram teorin att det var Putin som invaderat, något skämtsamt förvisso. Strax efter dånade ytterligare ett grått plan över vägen på låg höjd och då lät de inte alls lika sturska. I Bureå svängde jag av mot flygplatsen; vi skulle undersöka vad som stod på. Ett av planen tycktes cirkulera flygplatsområdet, såg vi medan vi körde närmre. Plötsligt började en ström med saker falla från planet. Fallskärmar vecklades strax ut och föll sakta ned, förmodligen mot sjön. När jag svängde mot badet i Sjöbosand var dottern inte alls förtjust. Åk inte dit, de kanske skjuter oss, sa hon mycket oroligt. Parkerade på höjden ovan sjön och då såg vi soldater dunsa ned på isen.
Magnus Ericsson