En känd SS-soldats brott verkar vara bortglömda – nu ses han som en hunk.
Som barn brukade jag tycka mycket om att leva i mitt eget huvud, som barn gör. Fantasin blöder över i verkligheten och jag tror inte det alltid gick skilja på vad som vad. Först lekte jag med tjejerna på gården, men det var tydligen fel, enligt killarna. Efter det lekte jag krig; k-pistar, handgranater och ratatatatata. När jag var inne läste jag om Biggles och en som hette Blixten och var commando. Inte det som det betyder idag, utan en asgrym soldat med basker. Jag byggde modeller av Spitfires och Stukas och sprängde dem med storkina. Någonstans i allt detta växte ett historieintresse fram, i synnerhet allt som rörde världskrigen. Jag hade stenkoll och att nassarna var de onda var klarare än korvspad. Om jag var särskilt cool i mina jämnårigas ögon tvivlar jag på.
För någon kväll sedan slökollade jag på en av de oändligt många krigsdokumentärerna. Det rörde sig om nassarna sista försök att vända kriget, Ardenneroffensiven. Mannen som ledde spjutspetsen i deras anfall hette Joachim Pieper. Han och hans SS-trupper tog inga fångar. De sköt dem. Historienörden i soffan hade aldrig hört talas om den här typen och googlade. Bilderna som dök upp var av en särdeles stilig ung man med en dödskalle på mössan. Några hade smyckat bilder på honom med rosa hjärtan och skrivit att han var sååå cute. Andra bilder visade plastmodeller av Pieper man kunde köpa. Jag undersökte inte vidare utan var enbart förskräckt. Det var som om det han faktiskt gjort inte längre fanns där.
Jag tänkte att det kanske är just det som hänt, att det förgångna och allt det hemska som skedde inte längre förstås som verkligt. Kopplingen är bruten och en Waffen-SS Standartenführer och dömd krigsförbrytare numer bara kan vara en hunk. Manegen tycks krattad och redo för att virvla runt i samma eländiga dans igen.