Jag tror jag sett varenda avsnitt av arkeologiprogrammet "Time Team". Inte särskilt coolt att erkänna, men jag är fascineras av de där människorna med spadar och tandborstar som skottar upp det förflutna. De tycks mig drivas av en fantasi som gör det möjligt att se vaga spår i jorden som en högupplöst, kristallklar färgbild över vad som varit. Det är nästan som om de själva tycks kunna vandra omkring i den världen.
Själv tror jag att jag skulle få ont i ryggen och tröttna långt innan jag, med en pytteliten borste, petat bort århundraden av jord från en rostig, men historiskt viktig, spikjävel.Men jag hänger mig åt musikaliskt arkeologi ibland. Det finns en hel värld av de som gör det bättre än jag, som jagar det som dolts i skivbackar i årtionden. Jackpotten, det största fyndet är inte av renaste guld, utan ett bortglömt, ouppskattat geni som samtiden inte hade vett att uppskatta. En del har nog sett "Searching for Sugar Man", dokumentären om den obskyre amerikanske musikern Sixto Rodriguez, som i resten av världen knappt lämnade ett spår efter sig, men vars musik på något sätt levde kvar och uppskattades i Sydafrika. Det finns fler sådana fynd där ute. Och nu är det någon som grävt upp Mark Renner.
Renner spelade in åtminstone ett album med en fantastisk blandning av ambient instrumentalmusik och gnistrande poplåtar. Efter hans obefintliga musikkarriär började han köra paket åt UPS och stillade sin konstnärliga törst med att måla tavlor på fritiden. Ett typiskt musikarkelogiskt kanonfynd. Låtar som "Half a Heart" och "Saints and Sages" borde i en mer rättvis värld kommas ihåg som något i paritet med det allra bästa som Echo and the Bunnymen och The Go-Betweens gjort. Men så funkar det inte alltid. Inte förrän någon börjar rota runt i backarna och börjar ställa saker till rätta.