Laser är en betydande del av instrumentet laserharpa.
Han heter Rune och är från Norge. De gröna laserstrålarna studsar från en spegel på golvet, sprider ut sig som en solfjäder och skjuter rakt upp i taket. Han har på sig solglasögon med spegelglas och hur hårt Rune än försöker att se cool ut så kan han inte dölja det barnsliga leendet.
Han bryter en stråle med en handskbeklädd hand och en fet synthesizerton väller fram. Rune anstränger sig än hårdare för att dölja sitt flin. Jag vet vad han sysslar med. Jag har koll. För när jag var rätt mycket yngre såg jag Jean-Michel Jarre göra precis samma sak som han. Det var helt episkt. Jag tappade nästan hakan. I alla fall var det det absolut tuffaste jag hitintills sett i livet. Det var synthar och ljussablar från Star Wars på samma gång (förutom att han inte fick hål i händerna när han spelade på strålarna).
Instrumentet kallades för en laserharpa och det kallas det numer med. Jag antar att teknologin i sig är densamma i dag, men då kunde bara en miljonär ha råd med en harpa. Rune byggde sin själv, av delar från byggvaruhus och som han klickat hem på nätet. Men något som tycks konstant är att instrumentets utseende inte lånar sig till sockersöta popmelodier. På en laserharpa spelar man bara de allra pampigaste melodierna. Melodier så stora att de fyller hela Maranäsvältan.
Så ett instruments utseende är av enorm betydelse när det kommer till att visualisera musiken. Som Slayers Kerry Kings yxa. Den ser mest ut som ett medeltida tortyrinstrument, lika kantigt hård som gruppens musik och får Kerry att framstå som sjukt tuff. På samma sätt signalerar en affärskvinna hur seriös och kompetent hon är genom att klä sig i propra och eleganta kläder. Helst ska de markera framgång genom att vara dyra, men absolut inte extravaganta.
Det är nämligen inte bara laserharpor som skickar signaler.