Vad händer om politiker får styra över konsten och kulturen?
Ibland springer jag på sådan smörja att jag halkar och nästan drattar på arslet. Som här i Norran för någon dag sedan. En folkvald tyckte till och krävde att få styra kulturen. Man har naturligtvis rätt till sin åsikt även om jag tycker den är rätt befängd. I grund och botten rör det sig nog om väldigt olika syn på vad kultur är. Om det är en vara som vilken annan, eller om kultur är något mer än så.
Råkar man slå lite i Svensk Ordbok (SO) och låter ögonen falla på definitionen av kultur så är det inget där som säger att det rör sig om en produkt, en vara. Det står att kultur är ”sammanfattningen av allt som skapas av människor för att ge (högre) andliga upplevelser”. Men vad den högre andliga upplevelsen är exakt är vill vår folkvalde få bestämma i sitt utskott för skattemedelsvärdig konst. Hårddraget: stryker konsten inte makten medhårs tar man handen från den. Ser man kultur som en vara då är det inget konstigt om man vill sluta subventionera en undermålig produkt med offentliga medel. En cykel som är felaktigt konstruerad och leder till man slår ut framtänderna, till exempel, dess produktion bör man inte tillskjuta skattemedel för.
Ser man kultur som något större än det, som i SO, då faller det sig rätt orimligt att någon överhuvudtaget skall hoppa upp på en högre häst och förklara för andra vad som ger dem den högsta andliga upplevelsen. I och för sig har jag alltid haft något av ett anarkistiskt drag i mig och tycker väldigt lite om när någon i en maktposition säger åt mig vad jag ska och inte ska tycka. Jag saknar nog respekt för auktoriteter; precis som kultur ska.
På samma sätt som den fria pressen ska den kunna granska och ifrågasätta makten, till och med håna den. Den ska kunna göra att man mår illa. Allt för att individen ska tänka själv, utifrån känslan hen får.