"Pappa, vad önskar du dig i julklapp?" Jag tycks bli lika överraskad varje gång jag får den frågan numer. Det är som när någon viftar med händerna framför ansiktet när blicken fastnat och man helt uppenbart tänkt på något helt annat än samtalet som pågår runt om. Samma sak när det plötsligt stod en gran i vardagsrummet och jag tyckte att det kändes onödigt att börja julpynta redan. Tydligen var det bara lite mer än en vecka kvar. Stränga ögon. "Har du ens någon julkänsla?" Jag skäms.
Jag förstår vad som menas, men samtidigt gör jag nog inte det. Vad är ens julkänsla? Min sökning på Svenska akademiens ordlista resulterar inte i någon definition. Det var en nitlott. En generell googling på ordet ger länkar till bland annat Sköna Hems lista över de tio viktigaste detaljerna för att uppnå den härligaste julkänslan, Elle Decoration som bjuder på deras egen lista över sju små detaljer som skapar en lyxig julkänsla i sovrummet och en annons från evasunderklader.se som föreslår att jag investerar i ett par lekfulla trosor med julkänsla och öppen gren. De finns i plus size dessutom.
Det dyker upp bilder på julgransbollar, mistel, julskinka och en julmarknad i snön. Samtliga ganska konkreta exempel på vad den undflyende julkänslan innebär, men jag känner nog inget särskilt ändå. Bland videolänkarna relaterade till sökningen finns en liten film i vilken Vevve Jäderlund tydligen berättar om varför hon slutade fira jul och hur hon hittade julkänslan igen. Vevve har en tomteluva på sig och ser rätt glad ut, men jag kan inte dra mig för att se videon hon bjuder på. Jag vet inte ens vem Vevve är.
Kaffebryggaren frustar att kaffet är bryggt. Jag häller upp en kopp och tar mig en hembakt lussebulle. I vardagsrummet skvalar The Pogues och Kirsty MacColls "Fairytale of New York". Jag är inte där, ännu.