Journalisten Janne Josefsson har ställt Özz Nûjen mot väggen.
Ibland blir ens moraliska kompass rätt vilsen. I vad som är en av de mest obekväma intervjuer jag sett, konfronterar Uppdrag Granskning komikern och samhällsdebattören Özz Nûjen.
Den terrormisstänkte Rakhmat Akilov har nämligen i förhör berättat att han jobbat svart bland annat under renoveringen av ett hus på Gotland. Huset ägs av Nûjen, hans svåger och syster. Nûjen hävdar att han inte haft någon vetskap om det hela och hävdar att hans svåger är den som projektlett renoveringen. Det finns kontoutdrag som bekräftar att pengar till Akilov betalats ut från ett konto som Nûjens syster och svåger har kontroll över. Inte lön, utan bara olika summor, sammanlagt ungefär 85 000 kronor.
I det första samtalet Josefsson ringer till Nûjen tycks denne göra ett klassiskt deckarmisstag och säger att han inte vet något om att Akilov betalats svart. Han säger att han inte har tid med någon intervju. Han är för upptagen.Nûjen ändrar sig. I intervjun går han till angrepp mot Josefsson och hänvisar alla hans frågor till svågern. Det hela är så obekvämt att jag skruvar på mig. Men någonstans i Nûjens angrepp finns en del sanningar. Josefsson skulle inte nödvändigtvis vilja ha intervjun om inte Nûjen var en kändis. Jag är inte säker över hur det rent ligger till i laglig mening när någon påstår sig sakna vetskap om något som försegått på en fastighet som denne delvis äger, men det är självklart rätt obekvämt att förknippas med det värsta terrordådet i modern svensk historia.
Jag kan utan problem förstå varför man med näbbar och klor skulle vilja försvara sig mot detta. För det är det som händer när en journalist med hög profil gör en granskning av en terrorist och får reda på att denne svartjobbat åt någon annan med hög medial profil – en sådan person förknippas med att indirekt ha finansierat terror.