På lördag åker spaden i marken. Kulturhuset föds så sakta ut. Det har varit en rätt besvärlig förlossning; eller borde man kanske säga befruktning, snarare? Men vad kommer huset innebära för skillnad för kulturlivet i ett stillsamt exploderande Skellefteå?
Först och främst kan vi med enkelhet slå fast att det inte kommer vara där som de unga och passionerade kommer ta sina första stapplande steg, på vägen till att hitta sitt sätt att utrycka sig.
Det är inte i de städade och elegant designade rummen som de banbrytande tankarna kommer att realiseras. Den uppgiften kommer falla på föreningarna och andra lokaler som kan husera den driften.
Ingen kommer ta sina första danssteg eller banka sina första trumslag på scenerna i Kulturhuset. Vad är det då bra för? Kommer det bara bli en rent kommerciell verksamhet, där kunderna betalar för andra upplevelser än de som erbjuds på Ladan? Förmodligen kommer det bli precis så.
Men det i sig är inte något direkt dåligt. För en konsert där kan tända en eld i någon som sedan börjar drömma om att själv en dag få stå på den scenen.
Som exempel kan man ta Sex Pistols första spelning i Manchester. Det var cirka hundra betalande som bevittnade någon form av musikalisk revolution och den kvällen befruktades ett musikunder.
Fröet till band som Joy Division/New Order, The Smiths, Happy Mondays och en hel uppsjö andra, idag mindre kända band, men vars musik fortfarande lever vidare. Om ett nytt kulturhus kan fylla den rollen, vare sig det gäller teater, dans, musik eller stand-up, då kommer jag bli lycklig.
Om vi skall hoppa tillbaka till hockey så kan man jämföra A-hallen som scenen där drömmarna föds och de två träningshallarna är där drömmarna utvecklas mot målet. Därför är det viktigt att vi inte glömmer bort kulturens träningshallar. Där föds livet.