Det är lite skillnad på Bear Grylls och Jocke och Jonna, menar Magnus Ericsson.
Det började med Bear Grylls. Jag fick hans fällkniv i 40-årspresent, skar mig nästan omgående i tummen och beslutade mig, kanske inte så genomtänkt, att gör som Rambo och bränna igen såret. Man skulle kunna säga att det inte nödvändigtvis gjorde saker bättre. Men nu jag svävar iväg. Efter Bear hittade jag Survivorman, Les Stroud, som ensam filmade allt allt han gjorde. Sedan halkade jag in på en massa annat av varierande kvalitet, bland annat Dual Survival (fake) och Ed Stafford (mestadels på riktigt).
Ni som inte vet vad jag pratar om så kanske det är på sin plats att informera. De här personerna gör tv-program om att överleva i naturen, i det vilda, ofta med ytterst knappa resurser. Bear Grylls drack minnesvärt sitt eget kiss för att demonstrera att man i nödfall kan ta till detta om inte vatten finns att tillgå. Vill minnas att han även klämde ur en elefantbajs och drack vätskan som droppade ur den gigantiska korven. Man kan säga att han hänföll till visst effektsökeri.
Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att de befinner sig rätt långt i från det vi skulle kalla Youtubers, som exempelvis PewDiePie, Jocke och Jonna och Therese Lindgren. Men naturligtvis har det ploppat upp Youtubers som sticker ut i vildmarken, käkar småkryp och sover under stubbar. En sådan som jag som bara sitter och glor hjärndött, kan drömma oss bort till en tid och plats vi själv vandrar rakt ut i vildmarken och lever ett tag under en uppspänd presenning.
Jag antar att det har med stressen att göra, att leva efter en kalender som stakar ut ens minsta rörelse över månader framåt. Under de livsförutsättningarna är det kanske inte så konstigt att vissa av oss känner att enkelheten och vistas i det absoluta nuet skulle vara en lisa för själen. Även om man måste äta en eller annan mask för att överleva.