Att rösta blankt kan vara ett sätt att visa missnöje, menar krönikören.
Allt är politik, skrev Thomas Mann. Således även en liten krönika på kultursidorna. Denna text är inte tänkt att vara partipolitisk, utan en uppmaning att rösta. Inte minst för att ”Dåliga politiker väljs av goda medborgare som inte röstar”. Ytterligare ett citat, denna gång från George Jean Nathan. Men nog med att försöka sno trovärdighet från andras visa ord.Det här handlar om demokrati och klyftor.
Från 2005 till 2016 har skillnaden mellan de rikaste och de som har det sämst ställt ökat till en ny rekordnivå. Detta har skett under både alliansstyre och under Socialdemokraternas vakt. Men man ska inte tro att Sverige gått dåligt, för det har vi inte. Generellt har den ekonomiska standarden ökat med 20 % sedan 1989, men endast med 5 % för de med lägst inkomst, att jämföra med 30 % för den tiondelen som har den högsta. Det kanske inte framstår som en omedelbar katastrof, på det hela taget, men om klyftorna fortsätter växa kan de till och med bli ett hot mot demokratin på sikt.Historiskt sett har grava klyftor ofta lett till revolutioner. Den franska var en sådan händelse, ett startskott till demokratins framväxt. Men sådana omstörtningar kan också leda till diktatur. Tydliga, europeiska exempel finns i vad som blev Sovjetunionen och mellankrigstidens Tyskland.
Att den senare kunde inträffa var till stor del beroende på att missnöjet med de folkvalda växt sig så stort att demokratin inte längre tycktes fungera – hur än man röstat växte bara kaoset. När någon sedan levererade enkla, svartvita lösningar och en syndabock dessutom, då sänkte sig natten över världen.
Ett tydligt, demokratiskt sätt att visa sitt missnöje för partierna och deras politik kanske skulle kunna vara att låta blankrösterna resultera i tomma stolar i riksdagen. En blank röst är åtminstone en form av engagemang.