Organiserad borttslighet finns i olika former – men vad bottnar det i? Fakta är viktigt, skriver Magnus Ericsson
Bomber och granater! Då var jag i Malmö. Fortfarande har det inte sprängts något. Var än de nu är dessa gangstrar så är de inte här omkring hotellet jag bor på. Eller det kanske de är? Vad vet jag? Jag är bara en vilsen västerbottning som inte skorrar på r-en och inte slänger i mig en snabb falafel när jag har bråttom och måste hinna äta. I Skellefte ät vi ju ba på Krysset och ha bråttom är sådant där som Umebor håller på med. Klassiska stereotyper.
Här på hotellrummet sitter jag och tänker på "The Untouchables", filmen. Den med Kevin Costner som tillsammans med Sean Connery rensar upp i träsket och sätter dit den där gemene Al Capone. Jag tänker på Gudfadern och Maffiabröder. Nog är vi ganska förtjusta i att följa Michael Corleones, Tony Sopranos och Tony ”Scarface” Montanas brott. Men jag antar att det har hunnit rinna lite vatten under bron innan det blev underhållning. Det är inte lika festligt när det pågår.
GW sa att en del av bomberna lika gärna kan vara högerextrem terrorism, för att driva samhällsdebatten i en riktning som de vill. Han förklarade att många av bomberna inte haft några specifika mål, vilket är givet att de har i kriminella sammanhang, och då är det oftast terrorism.
Jag vet inte vad jag tro, så jag föredrar att inte tro utan i stället döma först efter jag är säker på något. Lite så som vårt rättssystem fungerar.
Maffian på Sicilien uppstod för att statsmakten, Rom, i princip var frånvarande på ön – så mycket vet jag. Organiserad brottslighet har funnit sedan hedenhös – det vet jag också. Att skolskjutningarna i USA har blivit en epidemi är fakta det med. Människor i politikens yttersta kanter har sysslat med terrorism är lika sant som att påven har en fånig hatt. Men dra inga slutsatser av mina insinuationer. Även om det är frestande att göra.