Vettvilling. Nathan Jones spelar en av skurkarna i ”Mad Max”. Han kallas för Rictus. Foto: Jasin Boland.
1979 kom den första filmen om Mad Max med Mel Gibson. Den blev faktiskt totalförbjuden i Sverige till en början innan den så småningom släpptes på video. Orsaken var filmens våldsamma utformning vilket med nutidens mått var ett ganska menlöst beslut. Den kom ju också ut på video några år senare.
Det blev sammanlagt tre filmer med Mel Gibson som ”The Road Warrrior” och de blev faktiskt bättre och bättre. Inte minst därför att Mel Gibson tillförde rollen en mindre allvarlig sida. En ensamvarg med humor mitt i alla strider.
Nu är Mad Max tillbaka på vägarna och Geprge Miller regisserar. Det här kan kort och gott beskrivas som en två timmar lång biljakt. För det är i princip ingen handling den här gången.
I stället handlar det om att i nästan varje sekvens rädda livhanken för den inte direkt så fridfulla hjälten och hans så kallade vänner.
Allt utspelads dessutom i ett postapokalyptiskt samhälle ödelagt efter ett kärnvapenkrig.
Vatten är en bristvara i det ökenliknande landskapet. Bensin är fortfarande den viktigaste ingrediensen för att driva alla fordon som utan undantag används för strid. Och du som gillar hemmabyggen får garanterat ditt lystmäte tillgodosett.
Det är helt enkelt högexplosivt ute på vägarna där olika stammar slåss mot varandra eller inbördes.
Mitt i detta vansinne rymmer så en tjej i en tankbil, tillsammans med några kvinnor som används som avelsdjur.
Hon kallas för Furious och är faktiskt den enda i filmen som skapar några som helst känslor. Hon drömmer om ett bättre liv, har inte gett upp hoppet, och är beredd att offra allt för att nå sin dröm som kanske finns långt bortom horisonten.
Charlize Theron lyckas faktiskt ge sin roll lite mer känsla än som är vanligt i den här typen av filmer.
Mad Max själv är den som mot sin vilja blir indragen i händelserna. Och han får visa att det faktiskt finns ett hjärta bakom den så buttra fasaden.
Men det är inte lätt för Tom Hardy att verkligen få fram det. Han får begränsa sin insats till att krypa omkring på bilar och visa att han är en riktig stridsman. Han har inte många djuplodande repliker, eller rättare sagt, inga alls.
Det finns naturligtvis också bad guys. Annars hade det aldrig blivit någon film.
Värst av dem alla är Immortan Joe, odödliga Joe, som inte ser direkt frisk ut på utsidan men har ett inre som är totalt sjukligt. Han har skaffat sig ett harem för att avla fram friska avkommor i en värld där en del hamnat i ett gränsrike mellan död och levande och bara drömmer om att få komma till Valhalla.
Så jag är inte direkt imponerad av ”Mad Max”. Alla dessa fordon kräver också ett manus för att bli en bra film.
Han har inte många djuplodande repliker ,eller rättare sagt, inga alls.
Pang pang. Tom Hardy och Charlize Theron i ”Mad Max – Fury Road.” Foto: Jasin Boland.