På bara några år har lokala Planetariet gått från att vara ett gäng småpojkar med en fascination till rymden för att numera hela tiden riva nya barriärer med sin musik. Deras postrockiga instrumentala låtar utvecklas för varje år och blir djupare, kraftigare och en mastodont ljudvägg är resultatet.
Trummorna har gått från att vara jazzigt avslappnade till nästintill aggressiva och likaså gitarrerna. För att ge lyssnaren andningspauser varvas det kraftfulla med lugnare partier, där det inte går att göra något annat än drömma sig bort. Bandet vill helt enkelt mer och det är bara att tacka och ta emot. Planetariet är i en egen galax, helt enkelt.