Under oförskämt många år har det varit tyst från Henry Chapman, eller rättare sagt frontmannen Magnus Ericsson. För hur man än vänder och vrider så är det han som personifierar aliaset Chapman.
Återkomsten på Trästockfestivalen, platsen han så ömsint kallar hemma, är minst sagt efterlängtad. Både hos publiken och bandet. Energiskt river de sig igenom varje varje låt. Magnus Ericssons sång står i centrum, något annat hade varit helt otänkbart, men musikerna lyfter det hela till en ny dimension. Gitarrbaserad indiepop från 1990-talet och lite brittisk 1980-talssyntpop anas i bakgrund.
Det ryktas också om nytt inspelat material och undertecknad håller tummarna för en ny fullängdare inom en snar framtid.