Romantik. Ett av de första mötena mellan Eddie Redmayne och Felicity Jones.
Stephen Hawkings är en genialisk man på många sätt. Berättelsen om hans liv är dessutom märkvärdigare än så. Den ger oss en inblick i en värld som egentligen är djupt tragisk men ändå innehåller så mycket hopp.
Vi träffar Stephen första gången när han är en blyg studerande som överglänser både professorer och studiekamrater med sina matematiska teorier.
Han träffar dessutom Jane, en smart konstuderande, och det leder till en nervös kärlek som skildras väldigt vackert.
När sedan Stephenfår veta att han drabbats av den obotliga sjukdomen ALS, som bland annat leder till muskelförtvining, faller hans liv samman. När han får beskedet av sin läkare är det en scen som verkligen berör i all sin enkla brutalitet.
Jane är den som får Stephen att ta strid mot sjukdomen. Det riktigt känns genom filmduken hur hon älskar sin blivande man. Hur hon vill ge honom ett meningsfullt liv – även om det blir kort.
Det här är med andra ord mer en berättelse om hur vi människor kan hjälpa varandra än om Stephens forskningsrön.
Det gör den djupt medmänsklig. Det handlar inte bara om Jane och Stephen. Det handlar också om hans vänner och hans familj. Det är precis motsatsen till många andra skildringar där pennalism och mobbning mot dem som är annorlunda är stående inslag.
Jag är ocksåmycket imponerad av skådespelarna. Framförallt Felicity Jones som spelar Jane Hawkings. Hon ger sin roll en karaktär som gör att hon förtjänar en Oscar. Så älskvärd och samtidigt så robust.
Eddie Redmayne är också alldeles utmärkt i sin rolltolkning. Att spela en så sjuk människa är inte lätt. Han lyckas ge kraft genom sina ögon, det är också stort skådespel.
Så visst är det här en film väl värd att se om du uppskattar draman där livets mysterier står i centrum.