Hoppfull. Casey (Britt Robertson) är en ung kvinna med framtidstro i en värld som drabbats av undergångsstämning, i Tomorrowland: The world beyond. Foto: Disney
Det är svårt att tänka sig att en svensk filmare skulle kunna hitta inspiration i en åkattraktion på Gröna Lund eller Liseberg. I USA är det dock ett beprövat koncept. Rymdäventyret "Mission to Mars" och Eddie Murphy-komedin "Spökhuset" bygger båda på attraktioner på olika amerikanska Disney-parker.
Regissören Brad Bird, mest känd för Pixarklassikern "Råttatouille", tar ett bredare grepp. Hans nya film är inspirerad av ett helt nöjesparkskoncept, Disneys Tomorrowland som finns i Kalifornien, Florida, Paris, Tokyo, Hong Kong och snart även Shanghai. Där kan besökarna uppleva framtiden i en rad åkattraktioner inspirerade av Jules Vernes böcker och Walt Disneys utopiska framtidsvisioner.
Filmen tar sin början 1964, när den unge uppfinnaren Frank Walker besöker världsutställningen i New York. Flickan Athena ger honom en magisk brosch som förflyttar honom till en hisnande framtidsvärld, ett parallellt universum fullt av tänkare och drömmare.
50 år senare får tonåringen Casey Newton (Britt Robertson) besök av samma mystiska flicka, som vill sammanföra henne och Frank och ge dem ett viktigt uppdrag. Problemet är att Frank (George Clooney) numera är en bitter enstöring – men kanske kan Caseys glödande optimism få honom på andra tankar.
"Tomorrowland" är en märklig hybrid mellan storögt familjeäventyr och bister samtidsanalys. Filmens stenhårda kritik av människans handlingsförlamning när hon ställs inför miljöförstöring och andra globala kriser är listigt paketerad inuti en jättetårta av sagoskimmer och skojiga manicker.
Tyvärr är filmen för lång och dramaturgiskt slarvig, med fler frågetecken än wow-ögonblick. Men nog känns den som en Disneyåktur för 2010-talet.
Karin Svensson/TT
Där kan besökarna uppleva framtiden i en rad åkattraktioner.
Foto: Kimberley French.