”Liszt komponerar vad han ser”

Vi människor har ett behov av att bära med oss minnen av vad vi upplevt. Vissa köper souvenirer, andra skriver dagböcker, det finns de som tecknar och målar vad de ser, nuförtiden fotograferas det hej vilt. Franz Liszt, den ungerske pianisten, komponerade vad han såg. Hans ”Années de pèlerinage” (= Vandringsår) är musikaliska anteckningar från främst Schweiz och Italien. Samtiden var dock måttligt intresserad av måleriska stämningar från alper och italienska kyrkor, de ville hellre höra hans pianoversioner av tidens populära operamusik. I våra dagar är det väldigt få som bryr sig om hans transkriptioner, däremot är hans ”riktiga” pianomusik självskriven i all världens konsertsalar. Den svenske pianisten Rolf Lindblom har på sin senaste cd tagit sig an Liszts andra vandringsår, hans bilder från Italien. Liszt komponerar vad han ser och läser: en målning av Rafael, en skulptur av Michelangelo, några sonetter av Petrarca och en dikt av Hugo. Uttrycksfulla tolkningar, känsliga, introverta, stundtals drömska, ibland stormande. Lindblom är en pianist som vet hur man tar ut de dynamiska svängarna.

Foto: Norran