Familjen. En problematisk far och son relation.
Vi kan inte välja våra föräldrar, vissa har tur, andra har det inte.
Orden är Jerzy Einhorns, uttalade i riksdagen 1998. Innan han hamnade där, som kristdemokratisk ledamot, var han professor i radioterapi, ordförande i Karolinska Institutets Nobelförsamling och mycket annat. En aktad storhet.
Frågan är: hade hans son tur?
Tåls att fundera över och det är just vad Stefan Einhorn gör i Pappan.
Även han blev professor och överläkare vid Radiumhemmet. Hans historia har berättats förr; hur den strulige grabben med dåliga betyg insåg att det enda sättet att närma sig sin far, mannen som bestämde sig för att umgås med sonen en kvart om dagen långt innan begreppet kvalitetstid var myntat, var att gå hans fotspår.
Relationen mödrar och döttrar kan vara problematisk, mödrar och söner likaså. Men fäder och söner! Hur många grabbar söker inte genom prestationer bekräftelse hos sin far, att det här gjorde du bra? Hur många farsor är inte onåbara och oseende?
Stefan Einhorn har skrivit en bok som är en blandning av självbiografi och roman. Tur? Otur? Tja ... Stefan älskade Jerzy. Jerzy kunde nog inte älska Stefan. Men gissa om han brydde sig när det verkligen knep! Det är ett faktum, vad övrigt är, är fiktiva och fascinerande berättelser på samma tema och till slut knyts det verkliga och det påhittade ihop, hur skickligt som helst.
Pappan är lysande. Pappan borde läsas av alla pappor.
OLLE LUNDQVIST
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT.