Lars Lindström berör livets alla skeenden i nya boken "Allt jag kan om livet".
Allt började i Skellefteå, närmare bestämt i Norran-huset. Som 14-åring fick Lars Lindström frågan om han kunde skriva en kort artikel om en lokal fotbollsmatch, något han snabbt tackade ja till.
– Jag kommer fortfarande ihåg den där första artikeln, och rubriken. "Morön - Kåge 4-4", inte särskilt kreativt. Men det var då jag fick in en fot i journalistbranschen, säger han.
Sammanlagt åtta år på Norran väntade, för att sedan mynna ut i en flytt till huvudstaden och en anställning på Expressen. Artiklarna blev många, allt från filmstjärneintervjuer i Los Angeles till sportbevakning. När han började skriva regelbundna krönikor blev ämnet det enda han inte berört tidigare – sig själv.
– Jag har fördjupat mig i allt från jämställdhet till politik, men jag märkte att det var annat som fick mest reaktioner. Vardagliga, tidlösa ämnen och sådant jag varit med om, säger han.
Varenda gång han skrev om rasism eller Sverigedemokraterna dränktes inkorgen av mail med formuleringar som "Du skriver bara om det här". Han svarade alltid med en lista på alla de krönikor som inte berörde ämnet, en lista med de där ögonblicken och reflektionerna som så ofta drabbade läsaren. Det var också där, i den ständigt växande förteckningen, som tanken på en bok föddes.
– De här kolumnerna som jag valde ut, de handlar om livet och alla skeenden i livet.
Till veckan släpps boken "Allt jag kan om livet", en samling med krönikor som publicerats i Expressen under de senaste fem åren. Mellan de röda pärmarna ryms många funderingar och allmängiltiga händelser.
– En av texterna som fått mest reaktioner är när jag skrev om hur mina barn flyttade hemifrån under en och samma vecka. Många kände igen sig i tomheten och omställningen. Och det är sådana texter som har berört allra mest. Jag känner att livet ställer många frågor, och boken resonerar kring dem, säger han.
För hur ska du egentligen svara när barnen ställer frågor om en mormor med alzheimer? Eller när en släkting inte längre finns i livet?
– Något jag också tagit med mig är att även i de mest tragiska ögonblicken så finns det humor.
Trots att reflektionerna publicerats i en Stockholmstidning finns Västerbotten ständigt närvarande – uppväxten alldeles invid Norrvallas fotbollsplan, kärleken till Skellefteå AIK och föräldrarna.
– Jag skriver bland annat om jämställdhet, och då med utgångspunkt i mitt eget liv. Om hur min pappa var 60 år när jag föddes, och därför hemmapappa under min uppväxt. Och det var väldigt ovanligt på 50-talet. Även om ämnena varierar är miljön ofta Skellefteå. När texterna är samlade på det här viset ser jag hur de skildrar en stor del av mig, som en minisjälvbiografi, säger Lars Lindström.