Du som känner igen titeln har alldeles rätt. Filmen har spelats in tidigare med bland andra Judy Garland och Barbra Streisand i den kvinnliga huvudrollen. På den tiden döptes dessutom filmerna till svenska titlar, ”En stjärna föds”.
Och det är just vad som händer i den här versionen. Jag visste visserligen att Lady Gaga är en fantastisk sångerska.
Men att hon hade så fantastiska skådespelartalanger är en nyhet – kanske inte så underligt med tanke på att det är hennes första spelfilm. Manuset har moderniserats på ett trovärdigt sätt. Lady Gaga gestaltar Ally, en servitris som extraknäcker som artist på en bar med dragartister.
Redan där känner vi hennes fantastiska karisma och när den kände rockstjärnan Jackson Maine dyker upp på stället då känner också Jack att det är något alldeles extra han får lyssna på. Detta trots att hans frekventa pillerätande och tunga alkoholintag inte gör att han är vid sina sinnens fulla bruk.
Han blir betagen av den unga kvinnan och vill ge henne en chans att lyckas med sin karriär.
Jackson spelas av Bradley Cooper som också varit våghalsig nog att regissera sig själv.
Men det fungerar. Bradley Cooper gör en av sina bästa roller någonsin.
Han övertygar på scenen men framförallt i de perioder av livet där drogerna tagit över hans förstånd. För det här är visserligen en film som bjuder på ljuv musik. Men livet är däremot desto mer bittert. Baksidan med artistlivet lyfts fram på ett utmärkt sätt. Och även att en svår barndom som kan följa en människa genom hela livet – oavsett hur lyckad du är i omgivningens ögon.
”Jag kan tänka mig att Lady Gaga, eller Stefani Joanne Angelina Germanotta som hon egentligen heter, får en Oscarsnominering.”
Även mäns oförmåga att acceptera att en kvinna i deras närhet lyckas bättre än dem själva blir belyst. Jag känner också att det vi slipper den sentimentalitet som ofta präglar filmer där missbruk finns med i bilden.
Men här känns det verkligen att alkoholism är en sjukdom där flaskan styr livet mer än kärleken – oavsett hur stark den är.
Men som sagt, det här är framförallt Lady Gagas film. Hon får fram de känslor och drömmar som finns i Allys kropp och själ. Utan att för den skulle bli en kvinna som utnyttjas av en man med makt. Eller som i filmens början när vi verkligen förstår att hon inte vill gifta sig – med Roger av alla människor …
Visst finns det vissa bitterljuva likheter med den så fantastiska ”La La Land” och jag kan mycket väl tänka mig att Lady Gaga, eller Stefani Joanne Angelina Germanotta som hon egentligen heter, får en Oscarsnominering för det här.
För det förtjänar hon.