Efter att ha läst alla Elly Griffiths romaner om den sympatiska arkeologen Ruth Galloway, hennes lilla dotter Kate och kommissarien Harry Nelson känns de som gamla bekanta. Harry är gift och har vuxna barn, men efter ett snedsprång är han också pappa till Ruths flicka.
Tempot i böckerna är lugnt, även om de kan handla om ruskiga saker, som nu i "De utstötta". Här filmas Ruth för en tv-produktion kring ett arkeologiskt fynd, skelett av en kvinna, en änglamakerska som misstänkts för barnamord. Samtidigt försvinner i nutid små barn i närheten och polisen letar febrilt efter den som kan ha fört bort dem.
I den förra boken retade jag mig på allt hokus pokus och druiden Cathbads ständiga uppdykande, nu finns han mer i utkanten och dyker upp i en mer nedtonad, men viktig, roll. Tack och lov.
På plussidan i "De utstötta" är skildringen av relationerna, till exempel mellan Ruth och hennes bror och den lovande kontakten med en stilig amerikansk historiker. Helt klart underhållande! Minus i kanten ger jag den lite krystade parallellhistorien med de kidnappade barnen, där tar Elly Griffiths till i överkant.
Så om man inte är alltför kritiskt lagd och känner för lite stillsam förströelse med lagom spänning kan det här vara helt rätt.
Inger Lundqvist
