Jag har aldrig förstått mig på fenomenet att åka utomlands när sommaren kommer till Sverige. Nu har vi väntat i många långa månader. Genomlidit regn, rusk, slask, snö, tö och när det bästa vi har äntligen står för dörren så åker människor bort. Varför? Det blir aldrig vackrare här, än såhär. Jag förstår grejen med Greklands stränder, jag gör verkligen det. Borta är bra, men nu är hemma faktiskt så bra som det bara kan bli.
Du kan doppa tårna i havet, vissa dårar badar till och med. Du kan mata fåglar någonstans där det är fint och grönt. Äta glass, varje dag. Tälta någonstans. Se Amanda Bergman spela på en flotte vid Älvbrinken. Köpa en tomatplanta och se den växa, se tomaterna mogna. Baka en rabarberpaj och bjuda över din granne. Promenera. Lukta på blommor, smaka på bär.
Du kan befinna dig på en plats där månen är det enda ljuset och din puls det enda ljudet. Hänga upp en hängmatta i skogen. Se midnattssolen. Gå på Trästockfestivalen. Ärligt talat, gör det. Jobba som volontär också, se maskineriet bakom, om du verkligen vill ha en festivalupplevelse. Laga din favoritmat varje dag. Köp färdigmat för att du inte vill slösa din tid i köket. Träffa människor du vill träffa, eller gör absolut ingenting. Vi lever i en tid där en stressfri tillvaro, där vi andas ren luft, är någonting av det lyxigaste som finns. Därför att det är så oerhört få förunnat. Gör vad du vill. Men åk inte utomlands, just nu.
Åk kanske inte ens bort. Folk frågar mig hela tiden vad jag ska göra på semestern, om jag ska åka någonstans. Och jag ska förvisso åka någonstans; hem. Några av anledningarna till varför hittar ni ovan. Men om det är de enda fyra veckorna på hela året då en har tid till att göra ingenting, eller göra allt det där som en vill göra men annars inte hinner med - varför åka bort? Öppna dörren, sommaren knackar på.
Emelie Häggström
