I radioprogrammet "Allvarligt talat" gav han följande råd till en kvinna som ville leva på två flera platser: Läs istället igenom ett helt författarskap och fatta hur en annan människa blir till. Läs böckerna kronologiskt. Få ett alternativt liv. Du kommer aldrig att bli dig lik. Ta del av det andliga kråkslott som de byggt upp. Det är ett bra råd för den som vill förstå en författare.
Att växa upp i den varmt kristna västerbottniska uppfostran kunde leda till att man blev förkrossad eller mycket stark, skriver han och den erfarenheten finns som en tråd i skrivandet.
Väckelseförkunnelsen i bönhusen var också sträng och det tankegods som det förde med sig var inte bara nåden utan skulden och det personliga ansvaret. Därför läser jag hans romaner som en brottningskamp mot det inskränkta och en undersökning om vad det är att vara människa.
Som barn ritade han kartor för att förstå hur allt hängde ihop, ett mönster även i skrivandet. Berättelserna tar ofta avstamp i det autentiska men skrivs som fiktion med sin uppväxts begreppsvärld och språk. Hit hör romanerna om Kapten Nemos bibliotek, om släktingarna som blev förväxlade på BB, och Sekonden, om släggkastaren som fuskade och blev diskad.
Även Magnetisörens femte vinter och Livläkarens besök, Lewis resa och Boken om Blanche och Marie handlar om historiska personer.
I Legionärerna, om den kontroversiella baltutlämningen efter kriget, petar han i sårskorpan för det politiska agerandet i samband med kriget.
Tack vare P O Enquist har vi fått lära känna Himlaharpan, katten som återuppstod som lodjur, fiskaren som inte behövde maskburk, arbetaren som tog sin unikabox och gick hem, den besynnerliga korsräven och det kvistfria furugolvet.
Det är jag tacksam för.