Glädjefullt. Med allas hängivna fokus på musiken kände dirigenten Kristina Åkesson knappt av smärtan i det nygipsade benet.
Kristina Åkesson dirigerade trots ett alldeles nygipsat ben vilket ytterligare förhöjde känslan av glädje. En superläckert fraserad "Nu har jag fått den jag vill ha" följdes av "Sommarfärden", en snabb låt med mängder av förföriska sommarscener. Det är sant: Sommaren värmer kropp och själ.
Kvällens sångsolist Elin Åkesson framförde pianisten Steve Dobrogoszs jazz-komposition "Roads" som hon älskar för budskapet att oavsett om vi går långa, korta, svåra eller lätta vägar genom livet så leder alla, enligt henne, till Gud. Så följde Emil Sundbergs tonsättningar av Karin Boye-dikterna "Önskenatt" och "Stjärnorna" och åter njöt vi av kören akapella.
Med Benedicimus Domini inledde kören kvällens sakrala och latinska avdelning med Steve Dobrogosz som kompositör. Han improviserade direkt efter stycket.
Pianot klingande milt och eftertänksamt och påminde om suzukispelarens lyckade strävan att hitta de rätta tonerna på gehör. Strax flödade harmonierna alltmer jazzigt och byggde upp stämningen för att övergå i svällande tacksägelse i stycket "Deo gratias".
De lokala stråkmusikerna anslöt i "Ambrosian hymns". Traditionellt kristna tongångar blandades med en jazzig pianoöverbyggnad som stöttades av stråkarnas överbryggande funktion. Jazz, gospel och pop inlemmades på spännande sätt. Särskilt cellon hade en viktig stämma.
Shakespeares "Shall I compare thee to a summers day" var första extranumret med ett fantastiskt mellanspel för piano och bas. Och med "En vänlig grönskas rika dräkt" gick kören sjungandes ut ur kyrkan. Vilken effektfull ljudbild det blev. Och vi fick äran att sjunga med.
Karin Lundström Rawden