Tillfredställd. "(I can't get no) satisfaction" var en av många låtar som fick publiken att sjunga med.
Det ska erkännas att en viss tveksamhet finns hos undertecknad strax innan Rolling Stones-hyllningen The Stones kliver upp på Nordanåteaterns scen. Coverband kan i värsta fall göra så mycket fel att en hälsosam dos skepsis är på sin plats. Brittiska The Stones beskrivs dock mer som en reinkarnation än en hyllning och sägs vara bland de bästa i världen på sin sak.
Och ja, när bandet sätter igång är det uppenbart att medlemmarna studerat originalet in i minsta detalj. Instrument, förstärkare, rörelser och framför allt låtarna känns genuint och respektfullt framförda. I synnerhet sångaren Benjamin Wattam liknar Mick Jagger på ett sätt som är kusligt. Sättet på vilket han har studerat originalet kan inte vara hälsosamt för varje rörelse, varje stavelse och ljud låter och ser ut exakt som Mick Jagger. Tyvärr är inte resten av The Stones i närheten av att vara sina förebilders dubbelgångare, men å andra sidan är det inte heller dem man fäster blicken vid då de inte är kvällens huvudpersoner.
Med början på 1960-talet får publiken sedan följa med genom hela Rolling Stones karriär. Alla de stora hitsen framförs med bravur och finess till åhörarnas förtjusning. The Stones sångare berömmer även Nordanåteatern och hälsar från scenen att det är den finaste teaterlokalen bandet spelat i.
Även om vissa av medlemmarnas peruker mest ser komiska ut vid en lite mer kritisk granskning är det uppenbart att The Stones njuter av att spela och ger sitt absoluta allt för att ingjuta originalets känslor i framförandet av deras låtar. Klädbyten och mellansnack gör även sitt till för att hålla stämningen på topp genom hela konserten.
Dennis Fahlgren
Alla de stora hitsen framförs med bravur och finess till åhörarnas förtjusning.
Tidsenligt. Några klädbyten blev det när vi fick resa genom tiden med The Stones.
Rutinerade. The Stones bildades 2007 och har turnerat i Europa sedan dess.
Dubbelgångare. Benjamin Wattam som Mick Jagger.