Ellenor Lindgren arbetar just nu med föreställningen "Lev!" – premiären blir i höst, men på lördag möter den för första gången publiken i sin nuvarande form.
Parallellt, och ihoptvinnat, med Sara Lidmans odödliga skildringar från ett Västerbottniskt inland existerade också det politiska engagemanget. Hon är lika synonym med sitt personliga språk, som med knutna nävar och talarstolar. Framför demonstrationståg, under manifestationer, under strejker – där stod hon, verbaliserade och konkretiserade ilskan.
För Ellenor Lindgren är de vakna ögonen och den vassa pennan mer än välbekant. Sara Lidman har genomsyrat många av hennes kreativa projekt de senaste åren, från Sara Lidman-sällskapat till den hyllade föreställningen "Lifsens rot" från 2008.
– Det bara blev så. I tio års tid har jag successivt lärt mig mer och mer om henne och hennes verk, och hon har blivit väldigt viktig för mig. Hon är min största förebild, så är det, säger hon.
Genom åren har hon medverkat i ett pärlband av teaterproduktioner. Där finns allt från gruppen Teater Bartolinis med produktioner som "Fishtank mama" till förra årets succé "Glupahungern", som bland annat nominerades till Årets formförnyare på Scenkonstgalan. Men sedan "Lifsens rot" översattes till scenen har tanken på att återvända till Sara Lidmans ord funnits där.
– Den är genialisk, "Lifsens rot" som berättelse går egentligen inte att toppa. Så sedan dess har jag sökt efter något som jag kan ta mig an, men inte riktigt känt att det fallit på plats. Så slog det mig – hennes tal! Det var ju där jag skulle leta, säger Ellenor Lindgren.
Sara Lidman brann för mycket – skogen, mänskliga rättigheter, arbetsrätt. Ellenor Lindgren tar fasta på det i "Lev!".
På lördag möter det scenkonstverket för första gången publiken, men det handlar inte om en officiell premiär. "Lev!" är titeln, talande och symboliskt. Det var nämligen Sara Lidmans stora slagord, ett utropstecken till många tal.
– Jag skulle beskriva det som ett kollage bestående av hennes tal, samplat och blandat med musik men också uppläst av mig, live.
Hemma i villan i Dalkarlsliden syns en dator full av ljudfiler, ett mixerbord och massiva högtalare, allt placerat på en mönstrad strykbräda. I "Lev!" ryms utdrag ur talen som fastnat och berört Ellenor Lindgren, sådant som väcker eftertanke, eller som är lika sant nu som då.
– Hon höll mängder av offentliga tal, där hon tog ställning mot Vietnamkriget, apartheid, lyfte arbetsrätten och naturen. Men framförallt handlade det om att leva, om miraklet som är livet och också de skyldigheter vi har. Skyldigheter att säga ifrån, att göra motstånd.
Sara Lidmans litteratur finns kvar i sin ursprungliga form, nya läsare kan spegla sig i orden, i Missenträsk och Jernbanesviten. Men talen, ackompanjerat av hennes röst, gick på ett vis förlorade med Lidman själv.
– Jag vill tillgängliggöra dem igen. I bitar, olika uttryck, och förhoppningen är att de som lyssnar själva lägger ett pussel, att de börjar fundera över ämnena men också retorik i sig.
Musiken spelar en stor roll. För tonerna står Tim Enberg.
Det är långt ifrån en traditionell teaterföreställning. Nej, tänk istället Klubb Sara, ett dånande ljudlandskap, mullrande EDM-musik signerad Skelleftebon Tim Enberg, ljusshow och rök. Och ord som passar till precis det, stormigt, argt och redo att förändra.
– Det känns som att hon kommer till sin rätt. Sara är punk, Sara är arg, förbannad, allvarlig och kärleksfull, hon passar i den här kostymen.
I "Glupahungern" från 2018 stod Ellenor Lindgren ensam på scenen, med endast ett stämningsfullt ljudlandskap som sällskap. Hon uppehåller sig i det uttrycket i "Lev!", med förhoppningen att förnya teaterkonsten.
– Jag vill tänja på gränser för hur teater kan se ut, och jag insåg i "Glupahungern" att det är otroligt roligt att jobba med ljud. För mig är det här också en väg in på nya scener, det här går lika bra att spela på musikfestival.
Den offentliga premiären kommer äga rum till hösten, och då är även tanken att spela på skolor med efterföljande diskussioner.
– Formatet är så välbekant för ungdomar, jag hoppas att det här kan väcka något i dem. Att de introduceras för Sara, börjar tänka på det hon stod för och reflekterar kring retorik.
På fredag inleds Ursinnig festival i Jörn, en två veckor lång kulturfestival som är en del av Kulturrådets projekt "Lyssna på oss". Att "Lev!" för första gången skulle möta en publik under den parollen var självklar.
– Jag måste spela där, så kände jag. Jag är inte klar än, med det är bra övning. Det är så klockrent, Saras tal på ursinnig festival i Jörn. Det är så det ska vara, säger Ellenor Lindgren.